Hennes målningar kämpar med att balansera konsten och rollen som mamma.
- Det handlar mycket om min roll som mamma och som bildkonstnär och hur svårt det kan vara att kombinera dessa båda roller, säger Isabel.Samtidigt finns här tid för drömmar, drömmar om det ljuva livet. Kanske i form av en balettdansös, eller i alla fall en balettklänning.- Min dotter älskar balettklänningar och det gjorde jag också när jag var i hennes ålder, säger Isabel.En del av tavlorna, samtliga i olja, föreställande barn har placerats så att de hänger i barnets verkliga höjd. Det tilltalar mig. Jag böjer mig gärna för konsten. Isabel Cantzler målar i dova färger, eller målade kanske är det rätta att säga, för numer låter hon lekens färger delta.Som att det vuxna har tillåtits att vara med och leka.När hennes dotter står och trycker sina knubbiga småbarnsfingrar mot sin mage lockade det Isabel till att utforska magkänslor. På bilden har tre fjärilar tagit plats på magen. Eller kanske i.- Jag ville visa på hur mycket det är att gå igenom - även för ett barn.I medlemsshoppen hänger Ann-Lis Enlunds 19 katter och ett garnnystan. Det är tuschlaveringar, kol och ett digitalt tryck. Och föreställer faktiskt bara en och samma katt Tarzan.Vernissage i morgon lördag och då är Isabel Cantzler närvarande. Då kan man också se hennes tre kolteckningar av motiv framlockade av hennes barn.Med barns lekfullhet
Isabel Cantzlers målningar bär tydliga spår av barnen. Hennes barn. Det mjuka runda hullet. De klara färgerna. Lekfullheten. - Som vuxen leker man en annan lek, mer allvarlig och pretentiös, säger Isabel.
Ann-Lis Enlunds katt Tarzan.
Foto: Titti Olovsson
Så jobbar vi med nyheter