En första varning: Den här filmen är inte en njutning för en gourmet. Den handlar egentligen inte om mat utan ett gäng matbloggare vars hobby är att resa runt världen och smaka på det mest raffinerade som fina restauranger har att erbjuda. De som porträtteras är en före detta skivbolagsdirektör, en tidigare fotomodell, en rik guldhandlarson, en vanlig tjänsteman och en man med bakgrund inom oljeindustrin. Filmidén förvaltas inte, utan allting berörs för ytligt för att det ska kännas in i märgen.
Ett exempel: visst diskuteras dessa personers påverkan på miljön när de gör hundratals flygresor per år för att äta på flotta restauranger. Däremot pressas de aldrig riktigt, deras rationaliseringar räcker som svar.
I en kortare sekvens ser vi restaurangägare/kockar som ifrågasätter kulturen som har skapats kring matbloggarna, men inte heller där uppstår någon fördjupning.
Bilder på mat saknas inte, men inte på det sätt som gemene matälskare skulle vilja ha dem. Istället skymtar vi snabbt maten som sedan slukas av matbloggarna. Glädje och njutning är inget som syns på dessa människor, förutom en aning på skivbolagsägaren Steven Plotnicki. I en scen pratar Plotnicki om varför de sysslar med matbloggandet. Hans påstående är att alla gör bloggar för statusen. Den som bara vill skriva av kärlek för maten gör det hemma i sin dagbok. Så verkar fallet i dokumentären "Foodies" i alla fall. Den vinkeln hade varit intressant att betrakta närmare.
Som filmen är gjord påminner den faktiskt om matbloggarnas relation till maten. Effektiv och passionslös, utan antydan till fördjupning.