Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Lyfter aldrig

EMMYLOU HARRIS "All I intended to be" (Nonesuch/Warner)

Foto: OLA TORKELSSON

Kultur och Nöje2008-06-11 03:00
Skivrecensioner Coldplay-recensionen lägger vi ut separat senare i dag.Stockholm (TT Spektra)Kategori: FunkpopKategori: Hiphop/PopKategori: PopKategori: CountryKategori: RockDIE MANNEQUIN"Unicorn steak"(How to kill/Warner)Betyg: * * * *Det här betyget sätts i pur glädje över att det faktiskt finns en återväxt i genren riktigt jävla råcoola rocktjejer. Die Mannequins självklara ledargestalt är Care Failure, som egentligen heter Caroline Kawa. Hon är 21 år gammal och skriver rocklåtar som om det inte fanns någon morgondag. Rejält hårda saker som kommer att passa så otroligt, sanslöst bra på en festivalscen medan solen går ner över en smutsig camping att jag nästan önskar jag också vore 21.De två första låtarna, "Do it or die" och "Saved by strangers", kommer i alla fall att gå på repeat i familjebilen medan jag låtsas att jag har mina bästa rockår framför mig.Kalle Dixeliuskalle.dixelius@ttspektra.seKategori: GubbpopCHIP TAYLOR"New songs of freedom"(Train Wreck/Border)Betyg: * * * *Chip "Wild thing" Taylor har nästan gått och blivit en Sverigevän på senare år. Det ska vi vara glada för. Han är en lysande låtskrivare och på nya "New songs of freedom" visar han även prov på ung pigg kreativitet. Inledande "Dance with a hole in your shoe" är en ypperlig låt, politiskt laddad beatpoesi som självaste Lou Reed hade varit stolt över. Och riktigt genialt blir det när Taylor avslutar albumet med knappt 25 minuter långa "The making of Dance with a hole in your shoe". Det är faktiskt vad det låter som, en musikalisk bakom-dokumentär, en och samma låt i en rad omtagningar med Chip Taylor-kommentarer till medmusikanter. Fullkomligt magiskt är det.David Stark/TT Spektradavid.stark@ttspektra.seKategori: R’n’bASHANTI"The declaration"(Universal)Betyg: * *Ashanti inleder sin nya platta med att deklarera att det har gått fyra år sedan sist. "Har det?", undrar jag för mig själv. För jag kan inte påstår att jag har saknat henne. Under tiden hon har varit borta har skivbolagen sprutat ut kvinnliga r’n’b-artister i ungefär samma klass som Ashanti.Det spelar ingen roll att mästerproducenter som Jermaine Dupri, Rodney Jerkins och Babyface varit inblandade i det här. "The declaration", sångerskans fjärde album, blir ändå inte mer än okej. När det är som bäst.När det är som sämst lyckas hon få med de två saker som ger mig allra mest kväljningar just nu: Akon och barnkörer. Eller så ger hon sig på en kärleksförklaring till sin mamma. Eller ballader som den ursmöriga "Shine" som påminner mer än lovligt om Christina Aguileras "Beautiful", minus gåshuden.Men kväljningarna är inte det största problemet. Det största problemet är att de flesta av låtarna lämnar mig helt oberörd.Ett undantag är "Good good", som ändå inte är half bad.Therese Nyberg/TT Spektratherese.nyberg@ttspektra.seKategori: PopDONNA SUMMER"Crayons"(Sony BMG)Betyg: * *Donna Summer gör comeback med första nya plattan på 17 år, samma år som den legendariska discodivan fyller 60 år. Hon har hållit på så länge att det faktiskt nästan är 20 år sedan hennes förra comebackplatta - den Stock Aitken Waterman gjorde åt henne 1989.Tyvärr sjunger hon inte disco fullt ut på den här plattan - utan blandar och ger, högt och lågt. Det är mest mainstreampop och några dansanta försök. Och trots att producentnamnen som medverkar imponerar är resultatet ibland direkt svagt.Jag gillar stompiga "The queen is back" och dansanta "Science of love", men annars blir det bestående intrycket att Donna dels tappat en hel del av sitt röstregister och att låtarna hon fått inte når den klass vi vande oss vid på 70- och 80-talen.Mikael Forsell/TT Spektramikael.forsell@ttspektra.seKategori: PopPAUL WELLER"22 dreams"(Island/Universal)Betyg: * * *Paul Wellers bästa album på ett bra tag. Har aldrig riktigt förstått varför hans senaste album hyllats så enhälligt, Weller har ju närmast blivit en gammal trött blues- och soulman. På "22 dreams" finner vi dock ny energi och rent av lite nya grepp. I titelspåret gör han storbandssoul i kaxigt postpunkformat och tillsammans med producenten Simon Dine härmar han The Avalanches i "Empty ring". Vi hör även ett lyckat Noel Gallagher-samarbete, bråkiga "Echoes round the sun". Allt är inte guld och gröna skogar, men det är i alla lite kul att höra Weller igen.David Stark/TT Spektradavid.stark@ttspektra.seKategori: Pop/danceBALTIC FLEET"Baltic Fleet"(Blow Up/Border)Betyg: * * *Paul Fleming reste runt med Echo and the Bunnymen som keyboardist, skrev låtar på vägen efter intryck från platserna bandet besökte. Därav titlar som "Reykjavik promise" och "Red skies and factories". Typ så.Det är ganska mycket Brian Eno i modernare tappning det här. Instrumentalt, bitvis ganska minimalistiskt, ibland mer storslaget. Fleming lyckas faktiskt förmedla känslan av en resa med skiftande landskap och omgivningar. Sedan kanske inte alla platser är lika trevliga att besöka, men konceptet både fungerar och är ganska kul.David Stark/TT Spektradavid.stark@ttspektra.se//bilder:3Bildtext 1: Eric Gadd.Foto: Maja Suslin/ScanpixBildtext 2: Shay Haley, Pharrell Williams and Chad Hugo i Nerd.Foto: Dave Allocca/AP/ScanpixBildtext 3: Emmylou Harris.Foto: Stephen Chernin/AP/Scanpix4
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje