Lundell summerar - och går vidare

Två stenhårda tegelstenar med hardcore Lundell.
Ett litet barn i barnvagn. Den första bilden kan föreställa vem som helst. Sommarbilder, vinterbilder. Det är först på bilden från vardagsrummet, tidstypiskt med askfat designat Stig Lindberg, som man anar att ynglingen i vit skjorta och svart slips är Ulf Lundell. Två bilder senare spänner han musklerna tillsammans med sin pappa. Nästa bild med mamma och syster på solsemester.

<i>"Jag skrev dom första av de här sångerna när jag var sexton sjutton år gammal. Jag vet var jag var när jag skrev dom. Alla är försök, spår, märken, vykort, minnen, brev, önskningar, drömmar. En mans anteckningar längs vägen. Kanske har jag inga fler sånger i mej. Kanske vill dom mig något igen. Just nu: inte. Gitarrerna står. Det är tyst. Jag vet varför jag började, jag vet varför jag fortsatte längre inåt landet. Idag är jag inte lika säker. På nånting. Dragna ur eterns marmor dessa sånger. Mystiska. Alla hade dom sin uppkomst, uppgift. Några av dom blev folkkära, som det heter. Andra för mej speciellt kära tycks ha gått mer eller mindre spårlöst förbi. Sångerna kommer, passerar och sen tar dom vägar jag inte känner till. Dom är därute nånstans. Och samlade här. Som en bevisbörda, en katalog, en reseskildring."</i>

Information till våra läsare

Lundell summerar - och går vidare

Om Thåströms TXTR är en bläddervänlig soffbordsbok, som kommer att tummas och märkas av både kaffe-och vinfläckar, är det med med en viss vördnad jag öppnar pärmarna i de två böcker som rymmer Ulf Lundells box "Sånger 1975-2007".