Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ljudet av maskiner

- Ni kallar det Industrilandskap, men här finns varken fabriker eller något landskap. Det är ett cityskape som inte berättar något om det som en gång funnits innanför väggarna. Allt är så fint. Så rent. Inget grått, säger Esther Shalev-Gerz.  Nu har hon tagit fram egna ljud, egna maskiner och hittat människorna som minns ljuden. Och de som ännu inte var födda.

Foto: xxxxxxxxxxxx

Kultur och Nöje2008-04-18 03:00
Åsa Hanell
Esther Shalev-Gerz bor och arbetar i Paris och är professor på Konsthögskolan Valand i Göteborg. Hon har varit gästprofessor på Tema Q vid Linköpings universitet och det är i samarbete med dem, Konstmuseet och Stadsmuseet som projektet Sound Machine har kommit till. På Konstmuseet visas på två stora filmdukar hängandes ifrån taket mitt i rummet, bilder av kvinnor och maskiner. Maskinerna finns inte och trots att man kan se dem hörs ingenting. - Alltid när man visar film från fabriker så har man tystat ner ljudet från maskinerna och istället dragit upp ljudet på de som pratar. Det är som att maskinljudet inte är viktig, säger Esther Shalev-Gerz. ★ ★ ★ Under projektets gång ville Esther Shalev-Gerz försöka hitta några kvinnor som jobbade på fabrikerna under tiden de var gravida. Hur påverkade ljudet dem? Hur påverkades deras ofödda barn? Att hitta svar på de frågorna visade sig vara enklare än Esther Shalev-Gerz kunnat ana. - På Stadsmuseet träffade jag Anette Kindahl och hon sa att hon lätt kunde ta fram en grupp kvinnor och deras nu vuxna barn. Då kände jag verkligen att det här projektet mötte mig, säger Esther Shalev-Gerz. För det visade sig att Anettes mamma och ytterligare fyra av hennes kollegor fortsatt att träffas en gång i månaden sedan fabriken lades ner. Så de och deras fem döttrar medverkar nu i utställningen. Mammorna och döttrarna är filmade enbart med en blå bakgrund, sittandes lyssnandes på ljudet från maskinerna så som det tolkats av en musiker som har arrangerat om ljudet efter vår tid. - Jag känner igen ljudet, men det är ju för att jag jobbar på museet och hör när vi kör igång vävstolarna. Jag minns inte ljudet från när jag låg i magen, säger Anette Kindahl. Bilderna är projekterade på duken digitalt och det som föreställer maskiner är inte ens några riktiga maskiner. - Jag lämnade ljudet som musikern tagit fram till en kille som utformade digitala maskiner utefter de ljud han hörde, säger Esther Shalev-Gerz. ★ ★ ★ Utställningens andra del hörs på bron mellan Stadsmuseet och Arbetets museum. Där dunkar ljudet fram och minner om det som en gång pågick innanför väggarna. Människor skyndar förbi, lägger inte märke till ljudet som nästan drunknar i allt sorl. Ljudmattan ligger tätare nu än när de riktiga maskinerna dånade. - Människorna jag pratat med kommer ihåg ljudet av maskiner som tystnade, men inte själva maskinljuden. Ljuden var kanske inte lika viktiga då. Det fanns på och så fanns det av. Man vande sig vid maskinernas läten och sedan fanns också tystnaden, säger Esther Shalev-Gerz. En tystnad som vi inte längre hör.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje