Livsviktiga tips för blivande skribent
Nya författarskolanGÖRAN HÄGGWahlström & Widstrand
Göran Hägg ger handfasta råd för den som vill bli publicerad. FOTO: SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
En ny bok
För att ha en chans att bli författare måste man uppfylla tre grundläggande krav: Man måste skriva bra. Man måste ha sinne för vad som är värt att skriva om. Man måste ha fantasi, förmåga att "hitta på".
Det säger Göran Hägg i sin bok Nya författarskolan, en bearbetad och utvidgad uppföljare till hans tidigare succé Författarskolan från 1993. Det här är nyttig och roande läsning för alla som har med litteratur att göra, läsare, nybörjarskrivare och etablerade författare likaväl som lärare, recensenter och förlagsfolk.
Från den tidigare boken minns jag tricket med Björnen på stranden. Läsaren tröttnar fort på två älskande som ligger och vänslas på stranden, men om man får veta att en farlig björn rymt och irrar omkring bland sanddynorna hålls intresset uppe ett bra tag och man får möjlighet att "breda ut sig rätt länge om de tråkiga saker man egentligen har på hjärtat".
Vi vet bäst
Spänning uppstår på vägen mot det vi vet eller fruktar ska komma. Läsaren måste vara mer underrättad än berättelsens personer. På film måste vi först ha sett bananskalet för att tycka det är roligt att någon halkar på det. Vi vet att bokens hjälte kommer att klara sig, men om han själv visste det skulle det inte vara ett dugg roligt.
Göran Hägg berättar mycket effektivt. På två sidor lär han ut hur spänning skapas och hinner ge många exempel.
Hans stora beläsenhet gör att han kan röra sig obehindrat över världen. Vi får veta vilken av PC Jersilds romaner som är ett unikum i världslitteraturen och vilka språkliga klichéer redan Horatius använde för tvåtusen år sedan. Han vet exakt var och när "den allvetande författaren" eller "den inre monologen" dök upp.
Det finns saker som den blivande författaren genast bör bestämma sig för. Nutid eller dåtid? Jagform eller tredje person?
Så får vi ett svep över de olika former författare använt genom tiderna och som vi kan välja bland för våra skrivförsök. Romanens moder är de fiktiva memoarerna, Robinson Crusoe 1719 och dess efterföljare. Så har vi brevromanen från Goethes unge Werther 1774 till Alexander Skantzes debut 1993 Grattis Gud och Håkan Nessers Kära Agnes! från 2002. Andra möjligheter är dagboksroman, monologroman, pikaresk och sk persiska brev (där någon skriver hem och berättar om det konstiga Sverige) osv.
Vi ska ryckas med
Så ska vi rycka läsaren med oss. Det som fängslar är inte dramatik utan dramatisk uppbyggnad, säger Hägg. Aristoteles schema tycks hålla än: Exposition, stegring, höjdpunkt, avslöjande, avslutning. Även här ger Hägg exempel från Sofokles och Hjalmar Söderberg till Carl Barks Kalle Anka på 1950-talet som alltid strängt följde det aristoteliska schemat.
I Göran Häggs tidigare författarskola minns jag att Zolas häst gjorde starkt intryck på mig. Zolas Den stora gruvstrejken (1885) innehåller en gruvkatastrof. Tusentals gruvarbetares död berör oss inte men:
"Plötsligt hörs ett nytt, vildare skri följt av ett våldsamt klampande genom gruvgångarna. Vad är det? Åh, det är bara den gamla gruvhästen som firats ner för tjugo år sedan och slavat sedan dess, och blivit blind, som nu rusar i fasa genom gruvgångarna och inte kan förstå vad som hänt & Kanske mindes han just då solen och gröna ängar, innan &"
Zola är proffs. Intet öga är torrt. Ta ner lidandet till fattbar form. Illustrera en jordbävning med en trasig celluloiddocka!
Vi bryr oss lite
Så kommer Hägg in på personskildring. Utseenden är sällan viktiga. En person är vad den säger och gör. Inte nödvändigtvis vad den tänker. I hela antiken liksom i Bibeln finns inte en tanke! En tysk upptäcktsresande ger en bra bild av sig själv i en enda replik: "Tyvärr äro wagogo-byarne svåra att få att brinna&"
Amatören är ofta försiktig. Proffsförfattaren tar ut svängarna. Konsten är aldrig lagom, säger Hägg. Ska det vara kärlek måste det vara kärlek till döds. Ska det vara svartsjuka, ska det vara Othello. Ska det vara maktlystnad måste det vara Macbeth eller Göran Persson.
Sen den första Författarskolan kom ut har det hänt en del. Det har blivit svårare att livnära sig på bokskrivande. Att bli recensent betalas ofta dåligt eller inte alls. Möjligheterna att framträda på skolor och bibliotek begränsas av brist på pengar. Till den som ändå får sådana möjligheter ger Hägg råd:
Vi vill ha historia
Står du inför publik så läs inte innantill. De flesta texter håller inte att läsa utanför sitt sammanhang. Försök i stället att berätta något! Framför allt: Visa dig i TV! Då kan förlaget sälja dina böcker.
Geni är förmågan att göra sig en oändlig massa möda. Ingen bra författare sätter sig ner och väntar på inspiration. Man ska gärna vara lite galen.
Troligen blir din bok aldrig tryckt. Två av tvåtusen insända manus ges ut. En promille! Men är du tillräckligt galen har du i alla fall chansen. Och har du läst Göran Hägg så har du fått en massa nyttiga tips och kan se i vilka sammanhang ditt försök hör hemma.
Så jobbar vi med nyheter