Livsbejakande stycke med melodisk skönhet

Det var en generös orkester med ett gediget program som spelade upp i torsdags. Två tämligen samtida kompositörer som Skrjabin och Mahler med många beröringspunker men samtidigt så olika. Gunilla Süssmann vid flygeln fokuserade på ett rakt och rättframt spel i Skrjabins Pianokonsert fiss-moll. Det finns en melodisk skönhet i musiken som hon plockade fram med rapodisk elegans, bestämt men med mjuka följsamma konturer. Det fanns tyngd och en mättad klangbotten där melodilinjen framträdde glansfullt men ändå återhållet. Hennes teknik var fast och målmedveten, det vilade en stillhet över konserten som kanske inte riktigt fångade storformen men ändå glittrade till i detaljerna. Mahlers monumentala 5:e symfoni är härlig musik, livsbejakande mitt i det stormiga och svåra. Stefan Solyom fick till ett levande spel med en egen vilja, som ett tyglat kaos där dispositionen av materialet band ihop trådarna. Den första tvådelade satsen tog avstamp i ett brutalt uppvaknande. Allvarstyngt - javisst, men med ett stort mått av ljus och framåtanda. Ett fullödigt brass värmde på med klangskönhet. Vidare i ett småputtrigt scherzo tog Solyom grepp om orkestern genom dansant ledning med stuns i stegen. Härliga blåsardueller i ordnad form styrde upp. Ett ovanligt stramt hållet adagietto där stråkar och harpa samtalar fick en mer akademisk hållning än man ibland hör. Satsen spelas ofta som ett fristående stycke och jag är van vid mer glöd o hetta i formuleringarna, men Solyom valde en annan väg. Den komplexa finalen med teman och sidoteman i en befruktande blandning studsade iväg med eftertryck och tyngd. Det fanns en glädje i att få sluta konserten med det klingande D-durackord som satte punkt för kvällen.Norrköpings SymfoniorkesterDirigent:Stefan SolyomSolist: Gunilla Süssmann, pianoMusik av: Skrjabin, MahlerDe Geerhallen, Norrköping

Information till våra läsare

Livsbejakande stycke med melodisk skönhet