Längtar jämställdhet på riktigt
Maria SvelandBitterfittanNorstedts
Maria Sveland ser på jämställdhet ur både mans- och kvinnoprespektiv.
Foto: Fotograf saknas!
Maria Sveland är journalist och lite drygt trettio precis som hennes berättarego Sara.
Sara är gift med Johan och det mesta var frid och fröjd tills de fick barn. Då fick Sara på allvar upp ögonen för skillnaderna mellan att vara mamma och pappa, kvinna och man.
Efter att nästan kört äktenskapet i botten beslutar sig Sara för att ta en charter till Teneriffa för att få vara själv, för att få tid att tänka. Vad vill hon egentligen? Vill hon skiljas från Johan? Vill och kan hon fortsätta att vara gift trots att äktenskapet är fyllt av svek?
På sin resa ser hon om och om igen kvinnor som lägger ner hela sin tid på att vara till lags, att fortsätta konversera sina män fast de för länge sedan har slutat lyssna på sina fruar, hur mammorna vakar över barnen kring poolkanten medan papporna ligger tillbakalutade med en öl i handen och slutna ögon.
Bitterfittan är samtidigt en uppgörelse med Saras eget liv, henne uppväxt och vilken roll hennes och andras pappor spelat. Och sin egen roll, sitt eget ansvar.
Maria Sveland lyckas med att inte falla i den fälla så många andra kvinnor gör i den bemärkelsen att hon inte lägger allt ansvar på männen. Här finns också en underliggande uppgörelse med kvinnorollen. Vad är det som fått generationer av kvinnor att huka över diskbänkar, bullbak, och ständigt pratande för att tystnaden inte ska höras. Tystnaden som är värre än bråken.
Hon visar på att det är männen som också är förlorare i en värld som inte är jämställd. Framförallt i den lilla världen. Det är männen som blir ensamma efter skilsmässor, det är männen som är de stora sociala förlorarna.
Hon låter inte ens sina egna idoler komma undan. Under en intervju med Susanne Brögger, som på 1970-talet skrev Fräls oss ifrån kärleken, finner hon först nästan till sin förtvivlan att Susanne Brögger är nöjd, rent av tacksam. Hon är numer gift och lycklig.
Sara inser senare att det är symtomatiskt för just kvinnorollen.
Många av dagens män tycker att de gör allt för att vi ska kunna leva i ett jämställt samhälle som både kvinnor och män och att de själva lever just jämställt. Vad de däremot inte ser är att de fortfarande lever i ett samhälle vars struktur utgår ifrån manliga normer. Att de genom att inte motarbeta strukturerna medverkar till att bibehålla ojämställdheten har de desto svårare att se.
Maria Svelands Bitterfittan är en av de ärligaste böcker jag läst när det gäller jämställdhet, framförallt är den väldigt tydlig när det gäller att visa att arbetet för att leva jämställt är jävligt obekvämt och att det är mycket lättare att luta sig tillbaka och låta saker och ting vara som de alltid varit. Att göra som man brukar.
Så jobbar vi med nyheter