Hm, hur tänkte jag egentligen? Två veckor i USA under jul och nyår. Först New York, sedan San Francisco och sist Los Angeles. Jag måste ha inbillat mig att solen skiner över hela Amerika året om. Fast jag visste ju mycket väl att det i New York var nästan lika kallt som hemma. Och att det i Los Angeles visserligen var varmare än hemma, men ändå vinter. Men i mitt huvud ville den informationen inte rota sig, tror det kallas förträngningsmekanism. Den måste jag ha använt mig av, det var uppenbart när jag öppnade resväskan. Var fanns mina svarta jeans? Och mina toppar? De varma tröjorna? Jag hade lyckats med bedriften att inte packa ner en enda T-shirt. Däremot tunna sommarlinnen, ärmlösa blusar, solklänningar, shorts och två bikini. Bravo! Jättefina saker. Men oanvändbara i den här staden. (Fast lite applåderade jag mig själv ändå, för nu var jag ju tvungen att shoppa i NY för att inte frysa ihjäl.)
Nästa anhalt var San Francisco. Där skulle väl ändå solen skina. Jodå, absolut. Men det var svinkallt. På sightseeingbussen höll vi på att få urinvägsinfektion allihop. Mexikanaren Ricardo som satt bredvid mig såg grymt besviken ut när jag beklagade mig över kylan. Svenska vikingar som är kända för att vara übermänniskor, som klarar av det bistraste klimat. Som biter ihop och bryter istapparna ur näsan med röda, frostskadade händer. Med köldrosor på kinden och rimfrost i ögonbrynen. Som är tacksamma över att få vara utomhus bland isbjörnarna däruppe i norr. Ni var hjältar för mig. Innan jag träffade dig! sa han och tittade snett på mina stickade knallrosa vantar och min BB King-mössa som jag dragit långt ner i pannan. Ni är väl vana vid mycket lägre temperaturer, det här är väl inget för er?
Nej precis. Förmodligen var det så min hjärna resonerade också, när jag packade resväskan. Jämfört med svensk vinter ÄR det alltid sommar Over There.
Sista stoppet var Los Angeles. Nu skulle det väl ändå bli varmt och skönt? Jo, solen sken och i lä var det liiite varmt.
Sorry, You can´t use the pool area, fick vi veta när vi checkade in på hotellet i Hollywood. Va?! Det var ju därför vi valt det här hotellet. För att få sola. För att få användning av sommarpackningen i resväskan. Men poolen renoverades. Där gick inte att sitta.
Jag skulle minsann, åtminstone en enda dag, ha shorts och linne på mig. Punkt slut. Det hade jag också. Den dagen hamnade jag i en kö i en affär. Damen framför, som var påpälsad upp till öronen, stirrade på mig, uppifrån och ner. Som om jag var en utomjording. Till slut frågade hon varifrån jag kom. Sverige! Utropade hon. Då förklarar det allt! Det är BARA ni svenskar som går klädda så där i LA den här årstiden. Hon såg medlidsamt på mig. Hur klarar ni förresten av kylan och mörkret där borta? Själv måste jag ha ljusterapi hela vintern här i Hollywood, sa hon.
Just det. Antagligen var det precis det min packning handlade om. En önskan om solterapi. Eller så är det bara att erkänna, jag har rest för lite. Eller snarare, jag kanske har rest för mycket-till Kanarieöarna.