Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Kvävda drömmar i styltigt tempo

"Kvävda drömmar"Skandiateatern Manus: Fredrik AnderssonI rollerna:Pontus Helander, Maria Olofsson, Martin Öster, Åsa Forsberg och Cecilia Norinder-Fagrell

Foto:

Kultur och Nöje2008-10-24 03:00
Sara Schüldt
En sliskig sol- och vårare, en rik änka, en slarver till styvson, en golddigger och ett blygsamt hembiträde. En blir mördad. En är mördare. Och det är upp till publiken att gissa vem mördaren är och hur det hela gick till. För en kriminalseriesucker är upplägget lockande. Men även den känsliga kan vara lugn, här funkar kombinationen mat och mord. Det skvätter inte blod som i "Mord i sinnet" och vi slipper CSI-bilder av uppskurna kroppar. Det är bara frågan om ett nätt litet strypmord och otäckheterna börjar inte förrän till kaffet. Vi tas tillbaka till 1958, där mordhistorien utspelar sig på en släktgård i Östergötland. Arvspengar, kärlek och svek ger flera i huset motiv att mörda. Små ledtrådar kastas ut i riktig pusseldeckarstil. Efter en litet för lång stunds tystnad och mörker i salongen drar det hela igång. Historien är smårolig, men har försetts med precis den typ av schablonartade karaktärer man kan förvänta sig att hitta i en sådan här cluedo-föreställning. Det hela är ganska trivsamt, även om det inte är särskilt nydanande eller spännande. Bland skådespelarna känns Maria Olofsson mest klockren i sin roll. Hon kan komedi ut i fingerspetsarna och spelar ut hela sitt register. Men bordsgrannen vill gärna se henne pröva andra typer av roller - och visst vore det spännande. Mest skrattsalvor vinner Pontus Helander i sin roll som italiensk casanova med uppenbara språkproblem. I fyra akter spelas morddramat upp och i den sista avslöjas hela tillvägagångssättet. Vägen till upplösningen känns en aning trög. Efter ett antal föreställningar blir säkert historien mer väloljad, mer problematiskt är avbrotten som gör tempot en aning styltigt. Pauserna är förstås svåra att undvika när publiken ska också få tid att ta mat, äta, dricka, umgås och gå på toa. Men det känns ändå som det blir en paus för mycket. Sedan får man naturligtvis inte glömma att ett sådant här koncept inte består enbart av teatern. Om kvällen blir lyckad ligger inte enbart på ensemblen - även kocken, du och dina bordskamrater har en roll att spela. Kvällen blir inte roligare än man gör sig.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje