Thorbjörn Risager Band, för tredje gången i Norrköping, saluförs av arrangörerna som Europas kanske bästa bluesband! Nåväl, det får vara hur det vill med den saken, men att bandet med sin soulinspirerade blues uppskattades av publiken gick inte att ta miste på denna onsdagskväll.
Crescendos konsertlokal var full till bristningsgränsen. Säkerligen med åtskilliga som hörde detta danska band vid de tidigare konserterna, och jag är säker på att ingen gick ifrån konserten besviken. Det var full fart mest hela kvällen med högljudda bifall från publiken.
Då bandet förfogar över en liten men naggande god blåssektion blir soundet mäktigare än annars. Trumpetaren och saxofonisten, Peter Kehl och Kasper Wagner, bidrar med eldfängda riff och bakgrunder. Fast visst hade det varit effektfull med en barytonsax också. Blåset lät bäst i de mer soulinspirerade låtarna.
Thorbjörn Risagers musik är en mix av rena blueslåtar, rythm´n blues och soul. Inledningsvis tyckte jag mig höra både Louis Jordans och Earl Bostics ande sväva över musiken. I nästa sekund trodde man nästan att självaste Otis Redding stod på scenen. För mig är Thorbjörn Risager Band först och främst ett liveband, en egenskap de delar med de flesta i genren. Men ett par låtar stack ut lite extra; Back Home och On my way
Trots Risagers genuina bluessång, satt jag vid flera tillfällen och önskade mig en instrumental låt för variationens skull. Nu blev det dessvärre lite för enahanda med sång i varje nummer.