En koltrast som sjöng ut sin längtan över att få stilla sin hunger av vårens kommande kärleksstormar. Om än i ett tunt, ömtåligt fågelbröst.
Men kanske ännu större än vad hon ens hade drömt sig till under det nattvarma täcket.
Ett jobb väntade på hennes närvaro. Ett jobb som endast fyllde hennes plånbok med några överlevnadsveckor till nästa avlöning/bidrag. Hon valde att kalla det ett jobb trots att det var en anvisning fån Arbetsförmedlingen.
"Dina dagar är slut" hade anvisaren från A-förmedlingen sagt. Precis så kändes det. Dagarna var slut. Nu var hon i ett förvar för att inte skada sig själv och sin egen framtid. Det var bara att niga, tiga och ta emot allmosan från den allsmäktige som släppte till en flik, ett hörn av en värld eller tillvaro som egentligen inte behövde henne, men ändå, som en ynnest, lät henne få infinna sig 8 timmar om dagen.
Nu skulle hon verkligen få använda sig av alla utbildningar som ett flertal coacher lärt henne. Dricka kaffe, se på div. DVD-er, infinna sig, lära sig sitta still, vara tacksam och inte minst kunna mingla. Mingla hade varit höjdpunkten på en av dessa utbildningar. Man lärde sig dricka ljummen cider, äta salta pinnar, popcorn, och pratade med dom som man redan pratade med. Fullärd och förväntansfull låg nu världen öppen som en oplöjd åker med en aldrig avslutad horisont.
Koltrasten sjöng...
Ett hörn i tillvaron väntade på hennes totala närvaro. Handlingar som aldrig annars skulle utföras skulle uträttas av henne. Handlingar som kändes som lite sökta men ändå ingick i hela ruljangsen för att allt skulle fungera. Skötte hon sig så skulle hon, kanske, kunna få en fast anställning. Visst, skötte hon sig, men minst av allt ville hon ha en fast anställning i den nu anvisade hörnan i tillvarons virrvarr. Och varför skulle arbetsgivaren anställa henne nu när han hade henne gratis och dessutom fick betalt för att förvara henne..?
Täcket omslöt hennes nakna morgonvarma kropp. Ett uppstigande var nr.1 på dagens agenda. Klockradion malde på med Radio Östergötland. Dagens stora fråga från reportern var varför det låg potatisar lite här och där på stadens gator... Mystiken tätnade i tillvaron och svaret på frågan skulle avhandlas under morgondagen....eller om det var senare under denna dag....
Två varma fötter mötte ett kallt sovrumsgolv. Naken klev hon upp och sträckte sin unga mjuka kropp. Håret rufsigt som om hon haft nattbesök. Men icke. Men en längtan, stor som en ocean, sköljde genom hennes kropp med jämna mellanrum.
Koltrasten sjöng förföriskt utanför sovrumsfönstret. Lockande.
Hon öppnade fönstret och flög leende genom luften. Landade och blev en mindre i statistiken...