Den klassiska Tummelisasagan får nu en sagolikt vacker bildskrud av den franska illustratören Charlotte Gastaut som tidigare illustrerat Fannys fantastiska resa.
Bilderna andas inspiration från folklore, japanska träsnitt och jugend. De bjuder på intensiva färgexplosioner, prunkande växtlighet och förföriskt svepande linjer i blommor och grässtrån. Det är omöjligt att stå emot dessa magiska och omslutande bilder. Man följer med i dem - upp i luften, ner bland växterna på marken, under jorden och ner i vattnet.
Av någon anledning har sagans inledning skalats bort, den om kvinnan som längtade så efter ett barn att hon gick till en häxa och bad om hjälp. Tummelisa var sedan frukten av ett förtrollat vetekorn som såddes i en kruka. Kanske har det plockats bort av ängslan att det inte lämpar sig för barn.
Själva Tummelisasagan känns igen, historien om den lilla flickan som sover i ett valnötsskal med rosenblad som täcke. Hennes äventyr börjar när hon blir bortrövad för att giftas bort med en padda.
Hon lyckas fly och en rad äventyr väntar i den stora världen. Bland annat vill en mullvad ta henne till sin fru och hon befarar ett evigt liv i underjordens mörker.
Tummelisa kan läsas som en berättelse om en flicka som lämnar barndomens rosaskimrande lycka för att ställas inför vuxenvärldens prövningar. Det handlar om att hitta sitt inre mod - men också utvecklas som social varelse, se andras behov, ta emot hjälp och stötta varandra, utan att för den skull kompromissa med den egna viljan. Först då kan man hitta lyckan.
Det är faktiskt en saga vars sensmoral håller ovanligt bra.