Kärlek och uppror
TXTR är dryga 200 sidor fyllda av kärlek och uppror, något som är, inte bara namnet på andra plattan med EBBA, utan genomgående för Joakim Thåströms texter. Tonårshatet, tristessen, förortsbetongen och viljan att ställa sig utanför samhället, att inte bli som sina föräldrar, att inte låta familjen kväva en hörs så tydligt om än i olika former, att bli den man vill. Trots, eller tack vare förortsuppväxten. Som att de såg igenom folkhemmets bomullsskynken redan då. Ungdomsgården Oasen i Rågsved sammanförde de första medlemmarna i EBBA GRÖN , som först kallade sig The Haters. Gunnar "Gurra" Ljungstedt, Lennart "Fjodor" Erikson och Joakim "Pimme" Thåström kom att bli Sveriges största punkband. För stora för sig själva och i februari 1983 gick TT ut med att EBBA GRÖN slutar. Om EBBA GRÖN lämnat efter sig mängder med klassiker, är det bara en jag minns med Rymdimperiet "Vad pojkar vill ha". Besättningen stuvades om och bandet ändrade namn till Imperiet. Och klassiker som "Du ska va president", "CC Cowboys", Blå himlen blues", "Som eld", och "Rock´n´roll e död föddes. En sorts vuxenpunk.
1992 flyttade Thåström till Amsterdam bildade Peace Love & Pitbulls, PLP, och började skriva på engelska. Det gick hyfsat bra i Europa, men i Sverige fick de aldrig något riktigt genombrott. Kanske hade vi vant oss vid den melodiösa mjukpunken med de fantastiska texterna och hade svårt att ta till oss industrirocken.
1989 blir Thåström soloartist och släpper det självbetitlade albumet "Thåström" med bland annat "Alla vill till himlen" och så den oemotståndligt vackra "Karenina". Sedan dröjde det tio år innan Thåström lät höra av sig på allvar igen. Med "Det är ni som är de konstiga, det är jag som är normal" var han tillbaks. Sedan kom "Mannen som blev en gris" och jag slogs av tanken att han gjort en likadan platta som den innan bara så mycket sämre för att kolla om folk ändå köpte den. Det gjorde jag såklart, men den står fortfarande mest å samlar damm.
När han så 2005 släppte albumet "Skebokvarnsvägen" var mina förväntningar inte särskilt höga. Men det är både när det gäller musik och texter en fantastisk platta om Thåströms uppväxt och ungdomsår. Till den turné som följde tvingade jag med mig mina barn med motiveringen att ni kanske aldrig kommer att få se något bättre?
Sista sidorna i boken är Sällskapet, som jag ännu inte lärt känna.
Förutom att bläddra mellan texter och ackord i TXTR så finns här massor av bilder på Thåström med varierande bandmedlemmar från 1978 och framåt.
Och inte nog med att han skriver fantastiskt vackra texter - han är dessutom världens vackraste man. I början på EBBA något rundkindad, välklippt med något trulig blick. Med överrock och rutig halsduk sittandes vid pianot på Oasen. I en grymt ful vit kavaj med vit fluga! Med Stry Terrarie på tunnelbanan, I Mexico City med myggjagare. Och så de där svinfula bilderna från en fotoautomat i Berlin där han ser ut som en bakis Hugh Grant. Sista bilden från en fotoautomat i Rågsved 1978. Redan då med det där suget i blicken.
Så jobbar vi med nyheter