Men ändå knyter det sig i magen när jag tänker på hur roligt jag måste ha det på midsommar.
Ni kanske undrar hur jag kan ha panik över mitt midsommarfirande när det fortfarande är flera veckor kvar. Här kommer svaret: För ungefär en månad sen började frågorna om vad jag ska göra på midsommar hagla. Men likt tusan har jag ingen fest att gå på.
När midsommar och nyår är skrämmande nära, sådär dagen innan högtidsdagen och jag i vanlig ordning fortfarande inte har en aning om var jag ska göra lovar jag mig att aldrig sätta mig i samma sits igen. ”Nästa år är det jag som planerar en fest i tid så att jag kan bjuda alla jag vill umgås med” lovar jag mig år efter år.
Varför, varför gör jag aldrig slag i saken? Jag är ju en ganska driftig tjej annars men när det kommer till nyår och midsommar är det som att något låser sig inom mig.
Egentligen är det inte så mycket jag begär. Jag vill ju bara ha mina sex bästa kompisar närvarande, äta jordgubbstårta och sill och potatis. Och så vill jag hitta fina blommor att göra en krans av och dansa kring midsommarstången till dragspelsmusik ute i skärgården.
Att mina kompisar drar åt olika håll när midsommar närmar sig, att jag varken kan baka goda tårtor eller göra vackra blomsterkransar är inget som hindrar mig från att inför varje midsommar hoppas att i år, just det här året, blir midsommar sådär magisk.
Inte ens om allt det där skulle gå i uppfyllelse skulle midsommar vara perfekt. Det räcker nämligen inte med allt som vi människor faktiskt kan påverka. Det som allra mest avgör hur förtrollande midsommarafton blir har vi små människor på jorden ingen möjlighet att styra över, för det är vädret. Alla vet att det måste vara klarblå himmel och varma vindar som blåser på midsommar.
Jäkla Pripps blå-reklamerna, hade det inte varit för dem skulle jag inte ha så tydliga bilder av hur jag vill ha det.
Jag tyckte att midsommar var mycket lättare bara för några år sedan. När jag var student nöjde jag mig glatt åt att paxa bästa singelpolaren för att dra till Öland på vinst eller förlust. Utan boende åkte vi till en camping där allt fick lösa sig på bästa sätt.
Det blev en midsommarafton jag aldrig kommer att glömma. Den var magisk, och då innehöll den varken någon sill eller vackra blomsterkransar. Vi dansade kring en midsommarstång, men den var gjord av en flaggstång prydd med några björkgrenar som satt fast med silvertejp. Ingen brydde sig.
Men nu är det annorlunda. Både jag och min vän har stadgat oss vilket betyder ytterligare två personers önskemål att ta hänsyn till.
Därtill kommer högre krav. Nu har vi redan våra drömprinsar så att klättra över gärsgårdar och plocka blommor att lägga under huvudkudden och hoppas på en trevlig dröm räcker inte. Nu vill vi leva i drömmen.
Trevlig midsommar!