Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Josephsons "en dåres verk"

ULF ABEL
Ernst Josephson
Nationalmuseum/Natur och kultur

I Ernst Josephsons oljeporträtt av farbror Ludvig från 1893 finns en spänning mellan gammalt och nytt. Koloriten är densamma som hos den store förebilden Rembrandt, men samtidigt är det slående fritt och modernt.

I Ernst Josephsons oljeporträtt av farbror Ludvig från 1893 finns en spänning mellan gammalt och nytt. Koloriten är densamma som hos den store förebilden Rembrandt, men samtidigt är det slående fritt och modernt.

Foto:

Kultur och Nöje2005-04-30 06:00
"Jag ska bli Sveriges Rembrandt eller dö", deklarerade Ernst Josephson redan som 20-åring.
Och visst, "Rembrandtsonen" - som August Strindberg kallade honom - är ett av många etiketter man kan klistra på konstnären. Han var också "Opponenten", drivande för förnyelse i konstvärlden. Och han räknas som en av Europas främsta porträttmålare.
Konstnärskollegan Rickard Berghs fina beskrivning av Ernst Josephson inleder biografin. Det är ett tidsdokument som med sin dramatiska uttrycksfullhet inte bara speglar konstnären Josephson utan också lyckas levandegöra tiden de båda verkade i.

Kännetecknande var att Josephson målade på känsla och svallande entusiasm, ibland skissartat och snabbt, men han kunde också omsorgsfullt göra om målningarna, om och om igen. Han har sagts "älska sig in i varje hörn av sitt motiv".
Ulf Abel påpekar att de båda förhållningssätten möts i "Strömkarlen", den målning som allra mest förknippas med Josephson. Prins Eugen uppskattade verket och ville skänka det till Nationalmuseum, men museet ville bara ta emot tavlan om den inte behövde visas. "En dåres verk" kallades den av kritikerna.

Ett märkligt porträtt som Ulf Abel uppehåller sig vid är det av farbrodern Ludvig Josephson, som också pryder bokomslaget. Författaren menar att Josephson med den gläntar på porten till "det nya seklets konst" och ser likheter med Chaim Soutine, Oskar Kokoschka och Vera Nilsson.

Den har en rembrandtsk kolorit och har flera bottnar, flera motiv i motivet. En stående och sittande figur syns tydligt om man vänder upp och ned på målningen. Det är en skiss till en historiemålning, "Kristian Tyrann och bödeln". Josephson "tar fram den, vänder den upp och ned, innesluter med en suverän gest de gamla gestalterna i den nya" skriver Ulf Abel.
Att på detta sätt, både pedagogiskt och inspirerande, leda läsaren genom bilderna är utmärkande för boken. Den är också rikt illustrerad med fina reproduktioner.
Detta är den andra av Nationalmuseums biografier om de stora mästarna med utgångspunkt i museets samlingar. Ser fram emot fler delar i serien.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!