Jan Allan med uppdelad natur
JAN ALLAN GUSTAVSSONMåleriGalleri Kronan
Här finns själva idén, det måste vara en stomme att hålla sig till, säger konstnären Jan Allan Gustavsson. FOTO: JANNE FORSBY
Foto:
Efter att i många år ha "fördjupat sig i Strömmen", han ägnade sig länge åt det virvlande vattnet och fann många olika sidor i det så inspirerande motivet, har han flyttat fokus. Nu är det skogen och särskilt utmarkerna, de öde områdena han tar till sig.
Jan Allan Gustavsson cyklar och letar sig fram dit han vill. Han samlar så färgerna, vattendropparna, spindelväven, mossorna och de olika organiska materialen till en bild, en koncentrerad känsla. Ofta med hjälp av kameran, "för det är så roligt".
Det här är vackert, det har ett underhållningsvärde och det är "bra". Det är lätt att tycka om de insprängda färgbrytningarna, vattenreflexerna i det som händer i utkanterna.
Men så det är de här linjerna som numera nästan bara ses hos Jan Allan, för sådär tjugo år sedan var det en mer allmänt utbredd finess - eller manér.
Vita linjer ger stöd och begränsar, hejdar och förminskar. Man måste ha ett stöd, en form för en idé, menar konstnären. Istället ger han sig ut i kanterna, de vita ramarna håller samman bilden inuti den. Bryter effektivt känslan.
Fortfarande ska det bli mycket spännande att se vad som händer när Jan Allan Gustavsson släpper detta "staket" och låter oss utan hinder sjunka in i naturbilderna så som han själv kan göra. Faktum är att eftersom många av de gamla verken är övermålade, kan man se att de vita linjerna är färre. Vackert!
Så jobbar vi med nyheter