Jag hittar bara på...

Träffade direktör´n på Saltön på ett hotell i Tällberg i somras. Lasse Berghagen var förresten också där. Själv var jag där bland annat med min moster, som är mordbrännare. Jag ljuger inte. Jag hittar bara på. Att hitta på saker om mig själv och andra, båda kända och okända personer, är nämligen en stor del av mitt liv. Finns inget roligare än att sitta på ett fik, glömma bort att kommunicera med sitt eget sällskap och istället börja lyssna till några människor intill. Sen kan man dikta upp hela deras livshistoria, vilket kan bli fantastiska berättelser. Ibland delar jag med mig av mina påhitt och ibland har man vänner som fattar galoppen och bara lägger till lite för att göra historian ännu bättre. Ibland kan det medföra problem att dela med sig. Det finns många personer som tar saker på alldeles för stort allvar, som inte fattar att man hittar på. Som den gången jag hittade på att en person skulle gifta sig, var bröllopet skulle vara, vem som skulle viga dem och var brudparet skulle bosätta sig. I själva verkat var det så att tjejen bara hade träffat killen ett par gånger. Drog historian för en person, som genast fattade och lade till lite på den. Så kom en tredje person in i samtalet.
- Ska hon gifta sig, frågade han på fullt allvar.
Den gången både hann och ville jag avstyra min historia innan den spred sig vidare. Kanske var det i det fallet inte så konstigt att personen gick på historian. Konstigare blev det den gången jag hittade på berättelsen om Finspångspolitikern som har vildsvin som husdjur i trädgården och i källaren. Ibland tror man att det är så uppenbart att man hittar på att man inte ens tänker på att säga att det är det man gör. Ibland undrar jag hur många osanningar som far omkring där ute i världen och som jag har ett finger med i spelet i. Det vanligaste jag hittar på om mig själv är att jag är kär i olika människor, fast det handlar inte riktigt om att hitta på, utan mer om att jag istället för att säga att jag gillar vissa personer särskilt mycket säger att jag är kär i dem. Det kan skapa total förvirring och det känns trots allt ganska kul när folk går på sådant och för det vidare. De flesta i min närmaste omgivning har lärt sig det där uttrycket och rör inte en min när jag säger det. Det är rätt så bra, för vissa saker, som sanningar, är ibland bra om de förblir hemliga en tid.

Information till våra läsare

Jag hittar bara på...