Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

"Jag har döpt min inneboende till Elsa"

Kultur och Nöje2010-12-07 03:00
Robban Zetterberg
Jag har en inneboende.Eller är det så att det är jag som är inneboende i min egen lägenhet som jag hyr..?För att ta det från början.Efter en jobbig separation så skulle jag åter bo ensam efter 32 års samboliv. Jakten på en bostad att "börja om i" började med några sporadiska titt på lediga boendemiljöer. Små, trånga, själslösa lägenheter besiktades lite tungt i diverse stadsdelar här i Norrköping.Jag försökte se mig själv sittandes vid köksbordet eller uppbåda ett leende mot gamla medaljongtapeter som mer liknade en massa döskallar än dom mönster som, förmodligen, formgivaren tänkt sig. Hur som...En bostad som jag skulle kunna baxa in alla böcker, möbler, tavlor och all sköns bråte i hittades och mellansonen tyckte att: - Här ska du bo, farsan!En tung flytt med hjälp av söner och kamrater avklarades på några timmar och några parkeringsböter...Som alla vet så ser ju en nyinflyttad lägenhet mer ut om ett vinds- eller källarförråd. Man tror sig aldrig kunna få någon ordning på alla dessa saker som åter ska bli ett hem...Trött och utsjasad bäddar jag sängen på en ledig golvyta. En snabb dusch i det nya badrummet där många andra hyresgäster före mig tvagat sig.Väl nere i sängen och den enda, för tillfället, fungerande lampan släckt så lyssnade jag in nya ljud som jag from nu skulle leva med och i. Kylskåpet knäppte högt och ville nog ha något att kyla. Inga grannar hördes genom väggar som det gjorde på min förra adress. Grannar som jag där delat sovrumsvägg med och fått följa deras sexrutiner vare sig jag ville eller inte. Ett någorlunda ungt par som "provkörde" titt som tätt ända fram till bröllopet för att därefter tystna lite skrämmande fort... Bröllop är farligt!Ja, nu låg jag där i min nya lägenhet och skulle just till att somna när jag känner en stark närvaro och närhet från en människa. Sakta öppnar jag mina ögon och ser en gammal dam stå nära, lutandes över mig. En liten rysning går upp över ryggraden och jag ber vänligt men bestämt att hon går till sin säng och lägger sig. Veckorna går och saker börjar komma på någorlunda plats. Så pass att jag har en vän hemma på lite mat. Plötsligt säger vännen: - Du bor inte ensam här...?Jag skrattar lite och bedyrar min "ensamhet". - Vem är då damen som står vid fönstret och tittar ut?Vännen beskriver en gammal dam med grått uppsatt hår och en lång svart klänning. En sån klänning damer hade "förr". Hon ser alltså den dam som jag också såg min första natt i bostaden...Numer så har jag döpt min inneboende till Elsa och låter henne bo kvar så länge hon sköter sig. Somliga nätter kan hon gå tätt bakom mig om jag är uppe för att dricka ett glas vatten eller "slå daggen av glädjespridaren". Varför hon gör sig så starkt påmind då förstår jag inte. För inte kan det väl vara för att jag sover i skinnkostymen som väcker något i henne..?Men nu har hon börjat leka med min miniräknare på så vis att hon lite då och då slår in några siffror. Miniräknaren går på dagsljus så hur hon bär sig åt för att använda den nattetid i kolmörkret vete 17! Jag försöker tyda sifferkombinationerna men hittar ingen lösning. Elsa leker med mig och får mig att le lite i det liv som jag ännu befinner mig i. Somliga läror säger ju att vi får möta nära och kära på "andra sidan". Om det är så, så ska det bli ett nöje att möta Elsa i verkliga livet. Eller heter det då verkliga döden...?
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje