Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>Urspårat:</I> På besök hos kung Lasse

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2002-08-13 00:00
Den ursprungliga planen var att vara där redan klockan sex på morgonen med hembakat bröd som muta. Planen sprack ganska snabbt, kanske beroende på min morgontrötthet, men framförallt var det inte värt att offra en hel dag på en och samma sak, när det finns massor att göra i Stockholm. Annars hade det i och för sig varit roligt att kunna chocka alla de där som skrattat ut oss, talat om vilka pensionärer vi var och hur pinsamt allt var, med att säga att vi inte bara varit där utan dessutom att vi suttit där hela dan.
När vi kommer dit klockan tre på eftermiddagen är alla sittplatser redan upptagna...av de där som var där klockan sex. Louise Hoffsten repar och inte ens jag kan förmå mig att ställa mig där och vänta i fem timmar, men när tre timmar återstår är vi där för att se repetitionen av hela programmet.
- Menar du att vi ska stå här till klockan åtta, säger kusinen och tittar på mig med stora ögon.
Hon kan väl ha rätt, ska vi stå och vänta i tre timmar för att se något vi redan har sett en gång bara för att TV-kamerorna då är på? Men är jag där så ska jag minsann ha en plats så jag ser, tänker jag sedan och ropar:
- Nu plöjer vi framåt!

När jag har hamnat i ståplatsernas första rad är jag nöjd, sånär som på att fötter och rygg börjar värka. Sånär på att de där som så trevligt sjunger allsång bakom oss, aldrig verkar sluta. Sånär som på att det där trevliga pratet med människor runt omkring har upphört. Allt har övergått till trängsel, knuffar och människor som irriterar sig på varandra. Allt för att komma så nära kung Lasse, eller framförallt TV-kamerorna, som möjligt.
Programmet drar igång och trycket ökar och det är faktiskt både kul och härligt.
- Det är vid sådana här tillfällen det är bra att se det på TV, när det kommer någon sådan här kan man bara byta kanal, ropar kusinen när en av artisterna kliver upp på scenen.
När halva programmet återstår börjar det värka rejält i kroppen och jag börjar undra varför vi stod där så tidigt. När TV-kamerorna sedan släcks och artisterna fortsätter showa orkar vi inte så kvar, vi ger upp.

Snart börjar SMS:en och samtalen till kusinens mobiltelefon komma. Vi blir åter utskrattade och får frågor om det har varit trevligt bland pensionärerna.
I veckor efteråt skrattar fortfarande folk åt mitt besök på Allsång på Skansen.
Det som förvånar mig är att alla de som skrattar har genomlidit ett helt program de aldrig skulle titta på för att det är så töntigt, enbart för att se om de skulle få en skymt av oss i rutan.
Är inte det mer pinsamt än att vara på plats för att se några svenska artister uppträda live?
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!