<I>Urspårat:</I> Öst blåser liv i schlagerfestivalen
Foto: Fotograf saknas!
Nu ska jag förklara varför.
Det fick jag nämligen klart för mig efter att ha läst en lysande krönika av Dagens Nyheters rockräv Nils Hansson. Han tycker att östländerna har gett schlager-EM en välbehövlig vitamininjektion. Det skriver jag under på.
Länder som Turkiet, Ryssland, Polen och Ukraina, vill vinna och bidrog i år med sina mest framstående artister.
Detta medan väst tycker att schlagerfestivalen är så pinsam att man knappt vill erkänna att man tittar på den.
Med en sådan tveeggad inställning kommer förstås inte särskilt bra bidrag. Därför skickade Österrike en komiker med plojlåt, för kort T-shirt och byxor med taskig passform. Visst kan jag hålla med om att det piggar upp efter några sömniga ballader. Men hade den vunnit hade signalen blivit: Lägg ner hela skiten.
Och England sen. Kan en av Europas främsta musiknationer inte skaka fram något bättre än en misslyckad Kylie Minouge-kopia och en illa grimaserande pojkbands-wannabe med en könlös platspop-låt? Det var rättvist att det slutande med 0 poäng för britterna.
Hollands intetsägande bidrag var förresten inte mycket bättre.
Glädjande var att det gick precis så bra för Turkiet och Ryssland som musikexperten Michael Cederberg förhandstipsade i Folkbladet.
De länderna lyckas nämligen få till låtar med hit-stämpel och samtidigt värnar om sin särart: Turkiet med härliga orientinslag, magdans och haremsbyxor, ryska Tatu genom att sjunga på sitt eget språk, trots gruppens tidigare hits på engelska.
Men här i Sverige upplevs östländerna som ett hot. Det talas om östpakt med samma tongångar som under järnridåns tid. Allra mest högljudd är (inte helt överraskande) Bert Karlsson-gubben som klagar på hur de där östländerna röstar på varandras låtar. För media brer han på om att de är så usla att hela tävlingen riskerar att dö.
Det är konstigt att det aldrig talats om några "pakter" när Norge gett Sverige höga poäng (och vice versa) i alla år. Nu är det dessutom alldeles extra märkligt att tala om pakter i år, när tevetittarna fick telefonrösta. Hur gör man då en pakt?
Nej, det är inget annat än unken trångsynthet att gnälla på låtar som inte tillhör vår schlagertradition.
I själva verket är grannröstning väldigt naturlig. Det vi kan tycka är udda, de greppen känner grannländerna igen och uppskattar.
Dessutom gör estnisk charmpop, latinorytmer och turk-etno, att Eurovision Song Contest blir mer spännande och mindre likriktad.
Det är dags att öppna famnen för de länder som faktiskt uppskattar tävlingen.
Go, Turkey! Go, Turkey!
Så jobbar vi med nyheter