<I>Urspårat</I> Nyckeln till framgång
Foto:
Den räddade en kommande golfsemester till Teneriffa, kan avslöjas.
Men först ska jag berätta hur det kommer sig att jag började tänka på tiden långt före millenniumskiftet när undertecknad var (ö)känd som en slarva-bort-nycklar-människa som man inte kunde ge något som helst ansvar.
Jag fick nämligen rätt nyligen förtroendet att vattna blommorna, tömma brevlådan och dricka "all whisky du orkar" hos en god vän som tillsammans med sin familj åkte på jul- och nyårssemester och tänkte som en liten bonus till dem också skotta på garageuppfarten för att huset skulle se mer inbjudande ut vid deras återkomst.
Då hände förstås det oundvikliga.
En nyckel for ur fickan - och in i en nyss uppskottad driva. Förmodligen. För jag märkte ingenting förrän jag skulle starta bilen och inte lyckades hitta bilnyckeln. Jag började gräva i snön igen, men eftersom det var en av dagarna med minus 19 på kvicksilvret kändes det rätt bistert och tröstlöst och istället bestämde jag mig för att ringa en kompis som kunde skjutsa hem mig och hoppades att nyckeln skulle dyka upp till vårfloden. Typ.
Men så doppade jag, med samma förhoppning om jackpott som en Joker-spelare, näven i ännu en av de vita monsterhögarna - och tametusan, där ploppade högvinsten upp. Helt ofattbart!
Samma mylla hade jag den där fredagskvällen för drygt 13 år sedan.
Då trampade jag in i min sunkiga etta på Haga, opackad (inför en resa, alltså) och med resfeber till max eftersom jag och "grabbarna" skulle lyfta från Arlanda med destination Teneriffa dagen efter.
Somna kändes inte aktuellt så när lyset hos grannarna rakt över gatan sken studsade jag över för att ta en kopp kaffe och varva ned. Va´ skönt. Timmen senare stod jag utanför lägenheten - med nyckeln hängande i jackan. I en krok under hatthyllan. Inne i den låsta lyan.
Då tickade klockan snabbt, kan jag lova.
Själv blev jag paralyserad av chocken, som inte direkt mildrades av beskedet att reservnyckeln befann sig i de djupaste smålandsskogarna - i min brors byxficka och han satt på jaktpass. Det här dramat utspelade sig alltså före mobiltelefonernas tid.
Go´natt yxskaft.
Låssmed? Mitt i natten! Fickpengar till resan adjöss? Nej, tack! Goda råd som inte är dyra? Ja, tack!
Då uppenbarade sig mina två, tekniskt begåvade vänner med den lika genialiska som galna idén att använda skaftet på en sopkvast, hamra fast en spik och försöka fiska ned jackan från kroken och be till Fru Fortuna att jackan hamnade på rätt plats samt att nyckeln helst skulle trilla ur fickan och hamna inom räckhåll på hallgolvet.
Omöjligt? Inte alls. Det osannolika inträffade, upp genom brevinkastet kom borsten, spiken och en nyckelknippa, jag hann packa och kom till och med ihåg att stoppa ned passet.
Om jag inte delat ut den utfästa belöningen finns den fortfarande kvar, ni räddare av en oförglömlig semesterresa.
Så jobbar vi med nyheter