Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>Urspårat:</I> Livet på landet är för andra

Foto:

Kultur och Nöje2002-08-27 00:00
Jag måste erkänna något som jag har insett nu i sommar: Jag är en typisk stadsbo. Efter bland annat ett besök hos lillbrorsan som blivit lantis och djurägare har denna insikt vuxit fram.
Flera vänner har genom åren flyttat ut på landet, där bostäderna är billigare, luften renare och idyllen ett faktum. Och jag har ibland drömt romantiska drömmar om att kanske göra likadant. Tänk att äga ett hus som ligger långt ifrån störande grannar, men gärna nära en sjö. Ett charmigt hus som man får fixa med som man vill, som har en vacker trädgård och ett stort garage på tomten. Och man kan ha gulliga små katter och hundar och...
Jag har vänner som har det så. Frågan är bara om de har blivit så mycket lyckligare när de nu har genomfört sin dröm?

I och för sig verkar brorsan trivas bra - än så länge. Han och hans fru skaffade hus på Skånes landsbygd för något år sedan. Huset ligger i utkanten av en liten by där alla känner alla.
De har skaffat sig två katter och en hund. Katterna lystrar till namnen Selma och Tiger. Nog för att Tiger lever upp till sitt namn i och med att han är randig. Men någon annan likhet finns det egentligen inte med det djur han är döpt efter. För Tiger är inte som andra katter. Han är bättre på att gå fot än vad hunden är. Och orkar han inte följa med hela vägen när brorsan är ute och rastar hunden sätter han sig och jamar tills någon lyfter upp honom och bär honom hem.
Hunden ser onekligen respektingivande ut då doberman-generna i henne gett sig tillkänna genom kroppsbyggnaden. Men som vakthund fungerar hon inte så värst bra. Hon är nämligen till hälften labrador och det lyser igenom när det gäller psyket. Och särskilt skräckfullt är inte heller namnet Molly som hon lystrar sig till.
Att ha två bilar är dessutom ett måste, två bilar som verkligen fungerar. Det går inte bussar där på landsbygden så att någon av dem kan ta sig till jobbet. Och så är det en sak till. Det där med att anonymitet inte finns. Däremot finns det nyfikna grannar...
Sällskapsspel i all ära, men visst har tristessen infunnit sig hos de båda (inbillar jag mig i alla fall) en och annan kväll då byn saknar både pub och restaurang. Och livsmedelsbutik.

Själv bor jag i hyresrätt mitt i stan och nog känns det ganska skönt att kunna ringa fastighetsskötare Leif och få hjälp med saker som inte fungerar i lägenheten. Jag kan också vara just så anonym som jag vill. Jag kan handla nödvändiga livsmedelsvaror mitt i natten. Jag kan besöka en pub, äta på restaurang och gå på bio när jag får lust. Just nu är jag inte beredd att byta det mot det underbara lugn som finns på landsbygden.
Inte ännu.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!