<I>Urspårat</I> Jag kunde lika gärna ha varit bonde
Foto:
Det ter sig förmodligen en smula besynnerligt, för jag har märkt hur vänner reagerar när jag nämner detta med stolt röst vid speciella tillfällen, och bilden av den opraktiske (det är inte jag som är Tim-the-tool-man, den saken är säker) och tekniskt förlamade journalisten lyser upp deras inre som en kamerablixt.
Jovisst, säger du det så.
Men det är dagens sanning.
Jag har mockat skit från alla djur i vår herres hage, mjölkat kossor med både maskin och hand, packat tonvis av höbalar och öst ensilage, vänt, räfsat och plogat bakom ratten på en Massey Ferguson-traktor och förlöst kalvar som haft så bråttom ut att ingen annan funnits på plats.
Känns så långt borta att jag knappt själv vet om det verkligen hänt.
Gladast för att jag hamnade i en renare (?) bransch är nog morsan, som efter varje lov tvingades köra alla kläder en extra gång i tvättmaskinen för att få bort lantlivsdoften som skulle få alla gnälliga Lindöbor att knäppa igen samtliga organ.
Men upptäckten av att man kanske inte passade för det jobbet gjorde jag själv.
En sönderbackad traktor och balvagn (heter det fortfarande så?) inför ett uppdrag fick mig begripa att mina drömmar kanske var aningen långsökta.
Och när släktingarna sålde gården, i början av 80-talet, för att öppna ett kafé, var jag sedan länge förlorad i sportens galna värld och därför blev jag aldrig någon ny Benny (Michael Nyqvist i ?Grabben i graven bredvid?).
Men jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när växer upp.
Drömmarna som funnits har hittills knäckts av smärre bakslag som usel syn (pilot), knäskada (fotbollsproffs), för få centimeter (basketdito) och för korta drives (golf).
Kan det vara så illa att man blir kvar i tidningens värld?
Att minnena från den tiden passerade förbi beror förresten på att jag häromdagen högg ved ute på landet igen, nästan som förr. Men den här gången blev jag varm också inombords av svingandet med yxan. För veden skulle hjälpa öppna spisen i vårt nya torp att elda ur vintern ur stugan och spraka sådär härligt som den gör när man fryser och verkligen behöver värmen.
Har verkligen saknat livet på landet.
Nu får jag byta ut höbärgning mot gräsklippning, mjölkning av kossor mot fästingplockning på katterna och spaden mot hammaren och penseln.
Bara våren kan komma.
Så jobbar vi med nyheter