<I>Urspårat</I> Glöm inte toppluvan på Madeira
Foto:
Sorry, ni som såg fram mot det alstret. Tror det räcker med de övriga 20 sidorna i blaskan ? och att resterande del av den svenska världspressen, handlare, reklammakare och f-n och hans moster, fyller oss till bredden med sötsaker.
Och själv hoppas jag också
Istället ska ni få ännu en trivial, men förhoppningsvis, läsvärd historia ur mitt vardags... nej, förlåt, semesterliv.
Det utspelade sig rätt nyligen, under en fantastisk vecka på den blomstrande atlantön Madeira, och därför bör detaljerna stämma hyfsat.
Naturligtvis skulle vi prova en av de berömda levada-vandringarna. För de som inte har den blekaste om vad de handlar om kan de förklaras vara upplevelsekickar bland de 200 mils vattenbärande vandringsleder som försörjer ön med el- och avloppsvatten och som började byggas av straffångar redan på 1800-talet.
Visst, utsikten från 800-900 meters höjd över 135.000-invånarstaden Funchal var mäktig. Men borde traditionen inte kallas ler-vada? Det var nämligen exakt vad vi gjorde den där torsdagsförmiddagen där regnet uppe i bergen nästan förvandlades till istappar innan de landade på huvudet och ryggen och där vinden pinade oss så hårt att det behövdes både täckjacka och toppluva för undvika lunginflammation.
T-shirt eller tunna sommarskor var definitivt fel klädsel.
Därmed var chansen att njuta också gone with the wind, så att säga. Stor kraft gick åt till att bita ihop och värja sig från kölden ? och titta så du inte drunknade i någon av vattenpölarna på lederna.
Ett plågsamt äventyr? Inte alls. Det tackar vi Rui för.
Rui var den infödde guiden som tog oss nedför stigarna och samtidigt berättade mängder av anekdoter ur öns historia, hela tiden med leende brett gapande ur ansiktet som såg ut att vara hugget direkt ur de portugisiska klipporna runt Madeira.
? Regn, det här? Nänä, det är kondens från molnen. Om det regnade skulle vi vara riktigt blöta, garvade Rui.
På nästintill fläckfri svenska.
Visst har vi hört en och annan försäljare genom årens lopp som ropar ut ?snåljåp? eller ?kom och köp? och dylikt, men här drog en Madeira-bo hela öns bakgrund och förgyllde en hel dag och det måste betraktas som särdeles märkligt med tanke på att han aldrig rest längre bort än Teneriffa, runt 50 mil söderut från Madeira.
Han kunde åtta andra språk också, däribland danska, denne fantastiske man som alltid kommer ha en plats i den här resenärens hjärta.
En liten, alltså.
Vem som har den största platsen, hon vet förhoppningsvis det utan de här raderna.
Så jobbar vi med nyheter