Inget hyllningsporträtt av Sahlin
Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX
Mona Sahlins roll som politisk lagspelare är ett intressant och återkommande tema i Christer Isakssons bok "I väntan på Mona Sahlin" som släpps i dag. Offensivt eller defensivt, skandal eller succé; det socialdemokratiska laget har en stor plats i Mona Sahlins hjärta. Och det socialdemokratiska laget har en särskild plats i sitt hjärta för Mona Sahlin.Nu är hon själv lagledare. Ska hon lyckas med att göra det som supportrarna kräver? Ta sitt lag hela vägen, ända in i kaklet, tillbaks till Rosenbad?Isaksson har ett gott öga till Mona Sahlin. Men det är ingen inställsam hyllningsbok han klämt ur sig. Isaksson uppehåller sig länge vid Sahlins obegripliga, personliga slarvighet under senare delen av 1990-talet. Var det tillfälligheter, en passerad livsfas eller är slarvet ett latent hot mot Mona och socialdemokratin? Socialdemokraten Gerd Aronsson från Söderköping omnämns i Isakssons bok. Gerds inlägg i Folkbladet där hon som S-kvinna gav Sahlin sitt stöd som ordförandekandidat, används för att illustrera det kvinnliga fotfolkets förhoppningar och förlåtande attityd. Lars Stjernkvist var partisekreterare under några av Mona Sahlins mest slarvfulla år. Enligt Isaksson är Stjernkvist något av en ordning & reda-moralist när det gäller politikers handel och vandel. Sahlin stod därför inte särskilt högt i kurs hos partisekreterare Stjernkvist. När Stjernkvist - nu kommunalråd i Norrköping - i en intervju med Folkbladet pekade ut Sahlin som sin favorit till ordförandeposten, ser Christer Isaksson det som ett exempel på att det interna stödet för Mona Sahlin är brett och pragmatiskt. Östergötlands s-distrikt pekas ut som ett viktigt stödområde för den nya partiledaren. Skånes mer gammelvänsterpräglade s-distrikt beskriver Isaksson som en motpol till Östergötland och som en kritisk motkraft till Mona Sahlin. Isaksson överdriver de eventuella problem som Skåne och andra delar av sossarnas lilla vänsterfalang kan komma att ställa till för Sahlin. En kritisk vänsterfalang är aldrig något problem för socialdemokratins ledning och valvinnarförmåga. Snarare gäller det omvända.Christer Isaksson ägnar en hel del utrymme till diskussioner om Mona Sahlins "veka omgivning".Här tycker sig Isaksson se ett oroande mönster upprepa sig. Hon hade för klen uppbackning och för veka rådgivare när hon slirade av partiledarspåret 1995/96. Hon har för veka och färglösa personer i sin närmaste omgivning nu. Jag kan inte bedöma om det ligger något i Isakssons iakttagelser.Men det är ju inte otänkbart att det kan vara svårt för en boren lagspelare som Sahlin att själv ha ansvaret för laguttagningen. Ett och annat besvärligt och självtänkande ego behövs i alla lag.
Så jobbar vi med nyheter