In the name of art

Och inget är så omodernt som en gammal hederlig akvarell. Konsten tar sig nämligen andra uttryck nuförtiden. Och om man är konststuderande är det man gör med all sannolikhet konst. Inte teater. Då hade man varit elev på Dramaten. Inte undersökande journalistik. Då hade man varit elev på JMK. Fast nu har hela Sveriges kulturgrädda enats om att Anna Odells strapatser är konst. När det i själva verket skulle kunna var ett antagningsprov till Dramaten. Så synd att ingen har frågat vad jag tycker. Jag tycker nämligen att det är konstigt att alla har enats om att det är konst. Jag har alltid svarat på frågan om vad som är konst att det är allt det som skapats just för att vara konst. Oformliga lerhögar. Neroljade dukar. Allt har varit konst i mina ögon just för att det skapats för att vara det. Ett barn eller en apa som kladdat med fingrarna är inte i sig självt konst, däremot går deras skapande att använda i något som i sin tur blir ett konstverk. Och det är kanske den vernissagen jag missat. Anna Odell goes offentlig. Då kanske ni påpekar att det var exakt det hon gjorde med Konstfacks vårutställning. Där visade hon en videoinspelning i tre delar där längsta delen visar arbetet innan låtsaspsykosen, intervjuer med jurister och psykologer för att komma till klarhet med om hon överhuvudtaget skulle gå vidare med sin konst(iga) idé. Alla utom en avrådde henne. Hon gjorde det ändå och det tycker jag är bra. Andra delen visar när hon fejkar självmordsbenägen på Liljeholmsbron tidigt i vintras. Det mest beklämmande är att det tar en evighet innan någon vågar bry sig om henne. Sista delen är avslöjandet när hon berättar att psykosen bara var konst. Thats it liksom. Thats konst. På ne.se står bland annat följande om ordet konst: "...de verk som kallas konst har som förutsättning ett personligt nyskapande". Frågan är om Anna O inte har tänkt lite tvärt om här - för hon återgår ju till ett gammalt beteende som inte känns ett dugg nyskapande. Vidare står: "Men estetikens avgränsningar gäller också för konstobjekt. Det avgörande är inte konstverket som föremål, utan de egenskaper i ett konstverk som kan tänkas uttrycka en särskild avsikt hos konstnären eller som kan skapa en viss upplevelse hos betraktaren". Här kan hon nog lyckats. Men å andra sidan vet jag inte hur det skulle vara möjligt att som konststuderande misslyckas med att skapa en upplevelse hos betraktaren. Även om det bara råkar vara de närmast sörjande. Sista frågan är om Odellskan ändå inte har valt fel utbildning. För min del så tror jag att hon skulle göra sig betydligt bättre som en nervös filmatisering av Virginia Wolf. Konstigare än så behöver det inte vara.

Information till våra läsare

In the name of art

Hur mycket konst är det egentligen att spela psyksjuk? Vari ligger skapandet? Vad är ett konstverk? Det känns svårt, för att inte säga omöjligt, att hänga upp Anna Odell ovanför soffan i vardagsrummet. Vilket i sig kan tyckas en aning småborgerligt och normalt.