Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>Musik:</I> Solveig mitt i Solveigs sång

ÖNSKELÖRDAG
De Geerhallen, Norrköping
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Mats Rondin
Programvärd: Solveig Ternström

Solveig Ternström, värdinna för önskekonserten. FOTO: ANITA KJELLBERG

Solveig Ternström, värdinna för önskekonserten. FOTO: ANITA KJELLBERG

Foto:

Kultur och Nöje2002-05-06 00:00
ANNA SKÖLDH
In på scenen till tonerna av Solveigs sång skrider hon, Solveig Ternström, i sin blåa Sverige-kappa och liksom intar både orkester och publik. Hon berättar, deklamerar och fabulerar sitt livs historia och kryddar med anekdoter från då och nu. Då, det var som liten flicka i Värmland under kriget med tyskarnas närvaro i Norge, faders hemland. Nu, det är livet som olydig 50+-are med järnvilja och arbetskapacitet.

Programmet (recensionen bygger på konserten före paus) innehöll följaktligen musik från vårt västra Grannland, då menar jag inte bara Norge utan även Värmland. Dessa båda geografiska storheter fick presentera sig från sin bästa sida med musik som återspeglar en av de saker som Solveig Ternström ständigt återkom till - livets motsättning. Ibland är det sorg och smärta, ibland är det glädje och fröjd. Motpolerna dras till varandra, det uppstår elektricitet och då kommer den, urladdningen med full kraft. Sådan är konstens villkor, liksom livets.
Vad passade väl bättre än Kurt Atterbergs En värmlandsrapsodi för att visa på ljus och mörker i samma skapelse. Ack Värmeland du sköna trädde fram ur sjoket av bleckklang och småfiolers kvittrande. Motpoler överallt med ljusa stråkar mot den tunga mattan. Selma Lagerlöf fick rapsodin i 75-årspresent.
Vidare till Norge där man inte kan gå förbi Grieg och Peer Gynt straffat. Alltså spelades de fyra styckena ur svit nr 2, där bl a just Solveigs sång ingår. Under Mats Rondin mejslade orkestern fram berättelserna behagligt varmt och spirituellt, lagom återhållet med med friskt flöde och den nordiskt skira klangen i förgrunden.

Musiken varvades självklart med sammanhållande kommentarer av Solveig Ternström, och här förstod man hur viktig hennes pappas musik varit för henne. Hon återkom ständigt till hur han spelat, när han spelat och vad han spelat. Ole Bulls lilla söta bagatell "Säterjäntans söndag" framfördes elegant och välsvarvat med finess av symfoniorkestern.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje