Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>Musik:</I> Bästa Messias kom från De Geer

MESSIAS
De Geerhallen. Norrköpings Symfoniorkester. Dirigent: Andrew Manze
Solister: Karin Ingebäck, Marianne Eklöf, Johan Christensson, Lars Arvidsson.
Musikaliska Sällskapets Kammarkör, Bel Cantokören
Instudering Michael Bruze

Kultur och Nöje2001-12-22 00:00
ANNA SKÖLDH
Framförandet av Händels storslagna oratorium Messias i De Geerhallen i torsdags kväll blev en helhetsupplevelse och det bästa jag hört i regionen. Dirigenten Andrew Manze koncentrerade sig på en stilren och barockinspirerad framtoning. Orkesterspelet blev därför luftigt och lätt då koncentrationen låg på innehåll och karaktär, inte på att smeta på så mycket som möjligt. Den känslan satt sig redan efter de inledande sinfonian då orkesterns sprödhet i ett friskt tempo gav impulser till hela framförandet.

Självklart är solisternas roll viktigt i ett så omfattande vokalverk som Messias, men jag återkommer till dem. Kvällens verkliga evangeliserande stod kören för, den knappt 70-hövdade skaran ur Musikaliska Sällskapets Kammarkör och Bel Cantokören som under Michael Bruzes ledning övat in de omfattande körpartierna.
Kören var helt enkelt strålande. Dirigenten hade hittat ett sätt att förmedla sin sparsmakade tolkning av verket till körsångarna och detaljrikedomen i körsången var en ren njutning att få ta del av. Kören sjöng klockrent, klart och gungande med många dynamiska finesser. Konsonanterna satt som gjutna och orden mejslades fram ur textmassan med omsorgsfullt uttal av den engelska bibeltexten. Dirigenten Manze måste ha instruerat och inspirerat körsångarna till att lyfta sig i håret. Hans ganska strama och detaljrika ledning gav sången ett friskt flöde som inte avstannade, hela oratoriet kändes som en helhet eftersom framförandet var så enhetligt hos kör och orkester. Den luftiga och lätta tolkningen gjorde att när det någon gång, som i körens "His yoke is easy" blev lite tjockare och bredare legatoavsnitt, kändes det alldeles ovanligt fräscht när kören smäktande fick breda ut sig och måla tonerna.

Solistkvartetten var även den trovärdig i sitt berättande. Basbarytonen Lars Arvidsson hör till mina favoriter, man kan bara säga ja och amen till hans insats. Man förstår vad han vill säga, framförandet är gediget och välformulerat och rösten sträcker sig glansfullt över registren. Snabbt och elegant vandrar han mellan dramatik och ömsint lovprisning. Tenoren Johan Christensson hade en vilsam stämma och allra bäst var han i ariorna. "Behold and see" klingade fräscht och stadigt. Alten Marianne Eklöf som hoppat in med kort varsel värmde på sin stämma och bottnade i sången med skön klang. Emellanåt blev det tyvärr lite fladdrigt och orent, kanske beroende på att hennes sång inte riktigt gick ut i de låga lägena.
Karin Ingebäcks sopran satt perfekt välplacerad med varm klang och fräscht vibrato på höjden. Dynamik och smidighet med en skön kärna i mitten satt fint mot orkesterklangens stramhet.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje