<I>En ny bok:</I> Pingströrelsen och Sverige
Per Olov EnquistLewis resaNorstedts
P O Enquist FOTO: PRESSENS BILD
Foto:
Guds Per Albin gjuten i ett stycke sammanfattar Enquist personen Lewi Pethrus.
Det är inte alltid en positiv bild som framträder av den svenska pingströrelsens skapare. Lewis fromhet hade sina skavanker. Han var snar att fatta humör och han tolererade inte avvikande åsikter.
Ändå var han en mäktig imperiebyggare som under sina drygt 90 levnadsår skapade pingströrelsen, tidningen Dagen, Ibraradio, LP-stiftelsen och Kristen demokratisk samling.
Han är en fängslande gestalt kring vilken Enquist byggt upp en mäktig roman. Fast romanen omfattar nära 600 sidor, innehåller många bibelcitat och teologiska teorier, tröttas man aldrig i läsningen. Hela tiden vill man se hur det går, hur Lewi ska lyckas med sitt bygge.
<b>Tålde inte svordomar</b>
Allt börjar på Guds åker, herrnhutarnas kyrkogård för norra Europa. Enquist är bjuden till begravningen av Efraim Markström som var en av Lewis första vänner, pingstvän, utesluten ur församlingen av Lewi då han ogillade det politiska engagemanget och kommersialiseringen av pingströrelsen.
Levi Petrus Johansson - han hette och stavade så på den tiden - och Efraim Markström träffades då båda arbetade på skofabrik i Lidköping kring förra sekelskiftet. På ett fackföreningsmöte begärde den unge Levi ordet och ville att inga svordomar skulle användas på mötena. Han var frälst och kunde inte vara med i facket om Guds ord missbrukades.
Samma sak hände under värnplikten. Då delade Levi ut socialistiska skrifter. När han skulle straffas svor befälet till honom. Han talade om att han var socialist men frälst och inte tålde svordomar.
<b>Officeren Lidman</b>
I romanen var en av de straffande officerarna Sven Lidman som sedan spelade en aktiv roll i pingströrelsen. Lidman var poet som fått goda omdömen i Svenska dagbladet. Sina dikter läste han för horor på en bordell i Stockholm och fick som belöning ett samlag. Lidman blev med tiden frälst. Hans predikningar i Filadelfia samlade stora skaror. Predikningarna utgavs i bokform och var egentligen av betydligt högre kvalitet än de tidigare dikterna.
Uppgörelserna mellan Lidman och Lewi Pethrus utgör romanens dramatiska kulmen. Lewi gick som alltid segrande ur striden. Lidman motsatte sig alltid att pingströrelsen startade en dagstidning. Han hade precis som Markström betänkligheter mot att pingströrelsen blev en affärsrörelse. Uteslutning blev följden av att inte tycka som Lewi.
<b>Lidman mindre sträng</b>
Egentligen är Lidman en mer spännande gestalt som inte helt levde efter de regler församlingen satt upp. Han gjorde ibland små snedsteg i äktenskapet. Möjligen gick han också ibland in i spriten, pingströrelsen uttrycker det.
Något sådant var otänktbart för Lewi. Han levde med sin fromma Lydia och de nio barnen i god moral.
Lidman försökte anklaga Lewi för att denne hade samma åsikter som Hitler. Levi hade någon gång uttalat att han gillade Hitlers sätt att rensa upp i snusket. Han sade att Lewi läste Kristens resa mer än bibeln. Inget hjälpte, Lidman fördes bort från podiet och ut i mörkret.
<b>Utbrytargrupp</b>
Uteslutning från baptisterna i Stockholm, där Filadelfiaföreningen var en liten grupp på 29 medlemmar, gjorde att pingstförsamlingen bildades 1913.
Skäl för uteslutningen var en bagatell. Den verkliga orsaken torde vara tungomålstalandet. Personer hänfördes och började tala ett obegripligt språk, ibland föll de ner på golvet under gudstjänsterna.
Vi kanske ska berätta att Lewi gått i predikantskola och efter en tids tjänst i Lidköping kallats till Filadelfiaföreningen i Stockholm. Han var en mycket skicklig organisatör. När han efter några år fick kontakt med Lidman blev denne predikaren, Lewi organisatören.
Pingstförsamlingen i Stockholm hade som alla andra i landet en märklig uppbyggnad. På podiet satt styrelsen och de äldste, alla män. I salen satt medlemmarna som så gott som uteslutade var kvinnor. Oftast var det ensamma yrkesarbetande kvinnor. Männen var hantverkare och köpmän.
Teologin är enklare att förstå än kyrkans treenighet. Här finns bara Jesus som är Gud. Pingstförsamlingarnas bröder och systrar väntar på Jesus snara återkomst.
Men det är en sträng religion som inte tolererar synd. Inte sprit, inte skörlevnad, men inte heller film, teater eller skräplitteratur - som sådan betraktade Lewis oerhört många böcker som var allmänt accepterade - och inte idrott om den bedrevs på söndagarna.
Kvinnorna satt där i sina hårknutar och mörka kläder, utan smink och utan smycken, söndag efter söndag, och tittade på männen uppe på podiet, hänfördes av predikningarna.
<b>Självstyre</b>
Lewi motsatte sig att församlingarna i landet förenades i en gemensam organisation. Varje församling skulle verka för sig och få sin kraft från Jesus. När missionen kom att få en viss organisationsform blev den person som skapat detta utesluten.
Det skulle ha varit omöjligt för någon som inte själv som Enquist växt upp i väckelsen att skriva en roman som Lewis resa. Det hade varit omöjligt för någon annan att studera väckelserörelsen och kunna förstå alla de handlingar som sker outtalat. Alla gör på ett visst sätt utan att veta varför. Det bara sker, i stort som smått.
När Lewi var ung ville han bli en stor proletärförfattare. Hela hans livstid fanns visst komplex mot att han inte kunde skriva som Lidman, att han från begynnelsen var en obildad arbetare från Västgötaslätten.
På sin ålders höst blir han mildare, dömer inte de syndiga så hårt. Han säger att var och en möter sin Gud. I det enskilda mötet mellan människan och Gud finns nåden.
Så jobbar vi med nyheter