<I>En ny bok:</I> Mytisk mystisk specialstyrka
KEN CONNORElitstyrka SASFrån ökenkrigare till Ghost ForceÖversättningen Per Lennart MånssonHistoriska media
<b>Sanningen?</b>
På omslaget till boken står det att Ken Connor, "berättar sanningen om vad SAS egentligen gjort ända sedan förbandet upprättades under andra världskriget". Om 99 procent av SAS-officerarna inte visste någonting om hemligheterna blir det naturligtvis svårt för oss vanliga läsare att bedöma sanningshalten i hans berättelse. Connor själv talar om regementets, "maniska sekretess" och att organisationen varken bekräftar eller förnekar någonting som skrivs om den. Fritt fram för fabulerande fiktion, alltså. Nyfiken vände jag mig till referensnoterna, men fick ingen hjälp där. Bland en lista över böcker och tidningsartiklar fanns en del opublicerade intervjuer med bekanta till författaren. Knappast förtroendeingivande! Man undrar instinktivt om dessa vänskapliga intervjuer gjordes efter en tredje eller fjärde öl?
Connor beskriver SAS början som ökenkrigare 1941-45. Efterkrigsveteraner från SAS fick namnet Z Reserve, sa han. Fel! Jag deltog själv i Z Reserve och var återinkallad till militären under Berlinkrisen, men inte var jag SAS-veteran.
<b>Konstigheter</b>
När Connor kommer till SAS återuppståndelse och operationer i Malacka tappar han det kronologiska spåret totalt. Dessutom blir sanningshalten väldigt elastisk. Först säger han att en f.d. SAS-man, "Mad" (Galen) Mike Calvert skapade ett elitförband av stridshärdade veteraner från världskriget eller Koreakriget, som bröt ut i juni 1950. Sedan ändrar han sagan till att de var på väg till Korea. Därefter följer påhitt efter påhitt. De vanliga soldaterna "luktade tandkräm", "patrullerade aldrig djupt in i djungeln", "romransonen används endast för medicinskt bruk", "nästan alla SAS-män talade malajiska och Sakai-stammens djungeldialekt".
Iglar fanns visst. Men inte på varenda stig. De som jag led av droppade på mig från grönskan. En påstådd SAS-man fick så många som fem iglar fastklämda på sin penis. Hallå där, lilla skrytmåns! Har inte en förväxling skett med längden på skjutvapnet? När jag var där, (otvättad och med oborstade tänder, djupt inne i djungeln Connor, med en sked rom varje kväll, hårt belastad som enda tolk på malajiska som alla Sakai också talade), kollade vi iglar minst en gång i timmen och första platsen vi kollade var - how did you guess? - just där.
<b>Skrattretande</b>
Mest skrattretande är Connors beskrivning - förmodligen hämtad från en pojksouts handbok - att man gävde hå i djungelmarken med en sittbräda tvärsöver, för att använda som toalett. I djungeln hade man inte tid eller möjlighet för invecklade toalettkonstruktioner. Man klev åt sidan, uträttade sitt behov så tyst som möjligt, alltid vaksam mot överfall och fortsatte sedan. Personligen tror jag att Connor aldrig har satt sin fot i djungeln. Inte bokens faktagranskarna heller.
När man en gång har konstaterat detta är det svårt att sätta tilltro till resten av uppgifterna i boken. Connor försöker tydligen rida på en våg av populärhistoriskt intresse för SAS män och metoder.
Dessutom är den magstarka engelska titeln, Ghost Force. The Secret History of the SAS, dåligt översatt.
Så jobbar vi med nyheter