Hur långt får man gå?

Författaren Kirsten Thorups nya bok "Bonsai" orsakade debatt i hemlandet Danmark. Vid sidan av imponerande beröm framfördes åsikter om att den låg alltför nära verkligheten. En kritiker kallade boken för närmast hämningslöst självbiografisk. Var går gränsen mellan det privata och det allmänna? undrade han.
"Bonsai" skildrar flickan Ninas uppväxt på landet, hur hon desperat försöker passa in utan att det lyckas. Köpenhamn blir så småningom hennes räddning, och snart träffar hon sin livskamrat Stefan. De gifter sig lever i ett modernt öppet förhållande, som han vill. Ändå känner hon snart att något inte stämmer. Som läsare anar man snabbt att Stefan är homosexuell, men Nina, vars naivitet är något av en förutsättning för äktenskapet, tror att det är henne det är fel på.
- Ingen av dem vill leva som sina föräldrar, det var ju på 60-talet då många ville frigöra sig från konventionerna. Men det har sitt pris, det är ett liv som passar Stefan betydligt bättre än Nina.
- Stefan har en dold agenda. Han accepterar inte sin homosexualitet och använder Nina för att leva ett normalt liv, säger Kirsten Thorup.

<b>Modern äktenskapsroman</b>
Trots att de senare skiljer sig fortsätter Stefan och Nina att leva tillsammans, men i var sin lägenhet. Gemensamma dottern Elin får stor betydelse för båda.
- Det är en modern äktenskapsberättelse. Stefan och Nina har varit skilda längre än de har varit gifta. Ändå lever de i en slags symbios. De håller faktiskt ihop tills döden skiljer dem åt. I dag ser äktenskapliga förhållanden ut på många sätt, man behöver inte längre vara gift.
Stefan får senare aids, en sjukdom som han accepterar lika lite som sin homosexualitet under deras äktenskap. Utåt heter det att han är döende i leukemi. Han bestämmer sig för att ta sitt liv för att förkorta lidandet och dö värdigt och till sin hjälp tar han Nina och dottern Elin.
- Hur långt ska man gå i kärlekens namn? Det är vad det handlar om, det ständiga dilemmat, säger Kirsten Thorup.
- Nina tycker inte att man ska förkorta sitt liv. Ändå gör hon som Stefan vill. Hon har aldrig kunnat få honom, men till sist lyckas hon få honom i alla fall. I slutet är det de två. Det är ett av hennes motiv till att gå med på det.

<b>Nära verkligheten</b>
I romanen är Nina är författare och Stefan teaterregissör. I verkligheten var Kirsten Thorup gift med teatermannen Ib Thorup, som 1990 dog i aids. I Danmark har många velat läsa boken som en självbiografi. Kirsten Thorup säger att hon har förståelse för att diskussionen har förts, men hade romanen varit självbiografisk hade den sett helt annorlunda ut.
- Jag har inte använt mig mer av mitt eget liv än i tidigare böcker, bara på ett mer direkt sätt. Stilistiskt är den mer dokumentär. Men det är så olika med olika avsnitt. Delen om sjukhuset är exempelvis helt och hållet fiktion. Det har inte de danska skribenterna trott.
Vägen fram till Stefans död, dödsprocessen, beskrivs både rättframt och konkret. Dödshjälp är en kontroversiell fråga i Danmark, precis som här i Sverige. Nu kommer Kirsten Thorups bok snart ut i Holland, där aktiv dödshjälp har blivit verklighet, och hon ser fram emot diskussionen.
- Aktiv dödshjälp har ju diskuterats både i Danmark och övriga EU. Jag tycker det är förfärligt, inte att du själv tar ditt liv. Men om det blir en lag om det, var går gränsen? Vem ska utföra det, vem ska bestämma?

Information till våra läsare

Hur långt får man gå?