Här är de fem bästa tv-serierna just nu

“Tunna blå linjen”, SVT

Trött på polisserier? Övertygad om att svenska serier alltid är mycket sämre än brittiska och amerikanska?

Ge “Tunna blå linjen” en chans och du lär tänka om. Jämförelsen med klassikern “Spanarna på Hill Street” känns redan lite nött, men säger en del om hur Cilla Jackerts briljanta manus minst lika mycket handlar om äkta människor som om brott.

Tio avsnitt är dock alldeles för lite. Redan innan första säsongen är slut vill man ha mer av Malmöpoliserna Sara, Magnus, Leah - och inte minst Jesse, tv-historiens hyggligaste polisbefäl.

“It’s a sin”, HBO Nordic

Det kanske känns motigt att mitt under en pandemi börja se en serie om en (annan) epidemi. Men missa inte den här brittiska pärlan om aids-epidemin i 1980-talets London av Russel T Davies, som tidigare gjort “En engelsk skandal” med Hugh Grant. Om inte annat skapar jämförelsen mellan nu och då en mycket intressant och oväntad effekt.

Framför allt är serien en välspelad, varm och skickligt skriven berättelse om en ung generation som helt oförberedd möttes av ond bråd död i form av det obevekliga viruset. Det blir förtvivlat sorgligt men man lämnas aldrig helt i sticket i den här i grunden livsbejakande historien.

“Lupin”, Netflix

En av de senaste storsatsningarna på Netflix utgår från en klassisk figur i fransk kriminallitteratur: Maurice Leblancs gentlemannatjuv Arsène Lupin. Men här får vi möta honom i en ny tolkning.

Omar Sy, som bland annat gjorde succé i filmen “En oväntad vänskap”, spelar Assane Diop, vars pappa var chaufför åt en rik, vit familj – som begick en stor oförrätt mot honom. Assane hämnas, genom att återskapa Lupins snillrika stölder. Hans manövrar må stundtals vara lika trovärdiga som äventyren i “Mission Impossible”, det här är ändå en underhållande, och faktiskt tänkvärd, kamp för rättvisa.

Förvåningen inför Assanes fysiska uppenbarelse är ett återkommande inslag, och understryker behovet av fler sådana här oväntade hjältar.

“Tareq Taylors matresa”, SVT

Titeln, samt det faktum att Tareq Taylor är en av Sveriges mest kända kockar, gör att man förstås kan anta att "Tareq Taylors matresa" är ännu ett i den aldrig sinande floden av regelrätta matprogram. Men faktum är att den resa Taylor gör i programmet främst är av en annan karaktär. Visst, det lagas en rad snålvattniga rätter i avsnitten, men de hamnar nästan i skuggan av den emotionella historien om Taylors familj.

Taylor och hans bror Zafer reser för första gången på nästan ett helt liv tillbaka till pappa Seifs födelsestad Jerusalem, och mötet med staden blir kanske främst ett möte med dem själva. Öppet, äkta, ömsint och filterlöst närmar sig familjen både varandra och pappans födelseland, och fram träder en helt ny bild av tv-kocken.

“Jakten på en mördare”, SVT Play

Mikael Marcimains lågmält gastkramande tv-serie har visserligen legat ute ett tag, men förtjänar att uppmärksammas innan den försvinner från SVT Play.

Skildringen av utredningen av mordet på tioåriga Helén Nilsson, en process som pågår mellan 1989 och 2004, är medvetet nedtonad och i princip rentvättad från spekulativa detaljer. Ändå är det en nästan chockartad upplevelse att konfronteras med kvinnohatet, våldet och det faktum att så många dömda sexualbrottslingar befann sig i Hörby när mordet begicks. I slutändan fick polisen begränsa sig till att “bara” dna-topsa 29 personer.

Det är en mörk bild av samtiden som Marcimain målar upp. Ljuspunkten är skildringen av den envetne tjänstemannen, polisen som i stark motvind vägrar att ge upp och till slut löser fallet.