Jonas Jacobssons väg skulle kunna ligga hemma på min gata. För hemma på min gata ligger rätt nära Jonas Jacobssons väg, den väg där han bor alltså. För mig är det en obegriplighet att kommunen inte redan satt upp stora hyllningsskyltar på E4:an utanför infarterna till Krokek.
Stora, faktiskt gärna på gränsen till vulgärt stora, skyltar där man hyllar den som hyllas bör. Här har vi världens genom tiderna största OS- medaljör, släng dig i kaklet Phelps, utan att det märks på minsta lilla sätt när man närmar sig Krokek. Men snälla rara kommunen, skicka den där Luther åt helvete, skit i hängslen och livrem och låt oss för en gång skull ta åt oss lite av äran och samtidigt verkligen hylla Jonas Jacobsson.
En skytt – världens bästa i hur många år som helst. Och det är lika bra att jag säger det på en gång – det räcker inte med en blomsterkvast. Han ska stå staty på det torg som ännu inte är uppfört i Krokeks centrum men som nu kommer att börja byggas - eller hur kommunen? Där ska han stå och stolt blicka ut över Kolmården. Frammejslad i grön marmor ska han för evigt få oss att minnas att det är här i lilla, lilla Krokek som världens bästa skytt bor.
Det är klart grabben ska ha Jerringpriset och Bragdguldet och en alldeles egen dag. Jonas Jacobssons dag. Jag föreslår den 23 september. Bara Radio Östergötland får fram de där Jonas Jacobssonbakelserna så kommer det att bli en tradition. Varje år den 23 september ska det frossas i bakelser. (Eftersom jag inte vet riktigt hur de här bakelserna kommer att smaka är det lite vanskligt att lova en bakelsedag, men jag erbjuder mig härmed att hjälpa radion att smaka sig fram till den där guldsmaken som verkar bitit sig fast i munnen på Jonas.)
För det är väl så bakelsen kommer att se ut? som en guldmedalj!
Jag har också funderat ut att på trottaren utanför Konsum i Krokek ska Jonas Jacobsson bli den första att få sitt namn i en gjuten stjärna, det är nämligen på det hela taget alldeles för lite Hollywood och glitter och glamour i Krokek. Och även om man inte alltid tror det så döljer det sig en och annan stjärna i kolmårdsskogarna. Trottoaren kanske inte blir lika stjärnspäckad som sin föregångare, men everything is bigger over there.
Utom just OS-guldmedaljörer, för det finns ingen större än Jonas Jacobsson. Det kan ni tänka på när ni sitter under era kökslampor och plitar ihop hyllningslåtar till honom.
Och var inte rädda för att ta med ord som bäst i världen, med den rätta inställningen och konsten att komma till skott. Det vore också fint om ni kunde göra en engelsk version, det skulle nämligen passa väldigt bra i samband med att kommunen bjuder in världspressen och visar hela världen att vi visst vet hur man firar världens mesta OS-guldmedaljör. Fast det inte är Carolina Klüft, inte Stefan Holm. Inte ett helt hockeylandslag och definitivt inte ett fotbollslag från stan.