I min kalender står det 2011. I Graveyards 1972.
Tack och lov.
Skäggsluskarnas retrolektion i tunggung fick Kulturkammarens golv att skälva.
Sveriges just nu bästa band?
Ja - och coolaste.
Norrköpings egna Year Of The Goat kunde valt en sämre kväll för sitt premiärgig.
Att öppna för upphaussade Graveyard är inget du gör på halvfart - eller renrakad.
Sångaren Thomas Eriksson och hans mannar levererar också både skägg - och musikmässigt.
Det är svårt att värja sig mot de melodiskt träffsäkra låtarna som sätter ribban inför vad som komma skall.
Graveyards polare i Top Hawk går ganska omärkt förbi med sin Band Of Horses-doftande folkrock innan det är dags för kvällens huvudakt.
Och det är ingen risk att de passerar omärkt förbi.
Äntligen fick "Peking" en chans att se omtalade och med all rätt hyllade Graveyard.
Alla högt ställda förväntningar infriades - och lite till. 70-talsorkanen svepte in på scenen och sparade inte på någonting framför ett utsålt "Kammarn".
Det flitiga flackandet på vägarna har skapat ett snortight band och sound som svänger så kraftigt om att det nästan är larvigt.
"Uncomfortably Numb" är oemotståndlig bra. "The Siren" som är fantastiskt bra på skiva växer ytterligare på en svettig och trång klubb.
Under "No Good Mr. Holden" diggar 300-pers gemensamt i väl synkade nickningar.
Sångaren Joakim Nilsson är inte mycket för mellansnack.
Han flirtar tillräckligt med publiken när han tar toner som hela tiden härstammar från hjärtat. Det hela blir en magisk spelning som jag kommer att leva på länge.
Om det är så här gammal skåpmat till musik låter vill jag aldrig mer höra något nytt.
Graveyard
Support: Year Of The Goat och Top Hawk
Klubb Dynamo (Kulturkammaren)
Publik: 300, fullt.
Betyg: 4