I onsdags ägde ett sorts jubileum rum. Den 30 november 1979 släppte nämligen gruppen Pink Floyd albumet ?The Wall? i Storbritannien, alltså för 32 år sedan. Själv fyllde jag denna nådens dag 16 år och var redan då väl bekant med Pink floyd men det dröjde ett bra tag innan jag hade plattan i handen. Har faktiskt fortfarande vinylen kvar, naturligtvis totalt sönderspelad.
Jag minns den efterföljande midsommaren 1980 vid sjön Lien där några begåvade firare hade en bergsprängare (Ja, detta var tiden före mp 3-spelare och mobiler) som vrålade ut ?Comfortably numb? och de andra låtarna på ?The Wall? över campingen. Jag protesterade inte. Finns betydligt sämre sätt att tillbringa en midsommar än med en kall öl i handen, solen i ansiktet och ?The Wall? i högra örat.
Nu hör jag visserligen till dem som inte anser att ?The Wall? är Floyds bästa album som helhet sett men den har ett antal fantastiska låtar. Det gäller för övrigt en del andra temaplattor från 70-talet. Ett exempel är ?The lamb lies down on Broadway? av Genesis som också är lite spretig men med fantastiska höjdpunkter.
Överhuvudtaget var 1970-talet konceptplattans gyllene tidsålder: Pink floyds ?Dark side of the moon? och ?Animals?, Gentle giants ?Three friends? och ?The power and the glory?, Jethro tulls ?Thick as a brick? och ?Passion play?, Yes ?Tales from topographic oceans?. Fler finns.
Konceptalbumet har länge varit stendött. Folk laddar numera hem låtar snarare än hela album och branschen har accepterat tingens tillstånd. Men på senare tid har något hänt. Ta t ex Kate Bushs senaste ?50 words for snow? eller Björks ?Biophilia?, bägge med tydliga teman som minner om gamla tiders tänk med långa låtar och ihophållen albumkänsla.
Det intressanta med temaskivor är vad det säger om gruppen eller artisten bakom verket. Min tolkning är att man har något numera så bespottat och föraktat som pretentioner. Artisten anser någonstans att även rock och populärmusik kan vara en konstart och når man väl den insikten, ja varför inte göra en hel svit av låtar som avhandlar något specifikt ämne eller historia? Det gör ju bildkonstnärer, klassiska kompositörer och författare hela tiden! Och mycket riktigt har väl samtliga artister som hittills nämnts i denna text någon gång beskyllts för att vara just pretentiösa, då i en mycket negativ mening.
En fråga som man kan ställa sig är väl vad merparten av dagens populärmusik har flest gemensamma nämnare med: konstformen musik i ordets ursprungliga betydelse eller med modeindustrin? Jag lägger personligen mina pengar på det sistnämnda alternativet i nuläget. Men ser också tecken som tyder på att allt fler artister bejakar konstformen musik - även i en rock- och popkontext.
Den 30 november fyllde ?The Wall? 32 år.
Grattis i efterskott!
