Ryskans ?majak? betyder fyr och beskrev Majakovskijs fysionomi bra - 1.90 lång, kraftig med en djup basröst. Han beskrevs som högljudd och kick, självsäker och rastlös. Han kunde också omnämnas som i grunden blyg av författarkollegan Boris Pasternak. Volodja (hans smeknamn, reds anm) var het på kvinnor. Bohem i början. Han odlade en renlighetsfobi och hade alltid med sig egen tvål och dricksglas. På resor medförde Volodja ett utvikningsbart gummibadkar.
Vladimir Majakovskij föddes 1893 i Georgien. Fadern dog då Vladimir var 13 år och familjen fyttade till Moskva samma år. Där möter Majakovskij senare Lili och Oleg Brik. Paret Brik kom från överklassen med tillgångar, beresta och världsvana medan Volodja var fattig och relativt obildat.
Lili såg tidigt Majakovskijs förmåga som poet. Hon försökte få fason på Volodja: klädde upp honom och lät tandläkaren ordna nya tänder.
Lili, Oleg och Volodja levde i ett förhållande. Lili hade dock flera älskare och gjorde ingen hemlighet av det. Majakovskij kände stor svartsjuka och led av det. Relationen var stormig, passionerad och - tidvis - lever de separerade. Men banden fanns kvar. Fri kärlek var på 1920-talet ett begrepp i Sovjet. Många levde i fria förbindelser och propagerade för sexuell frigörelse.
Majakovskij var utbildad tecknare och arbetar lite med reklamtexter. Och gör bl a reklam för galoscher, karameller och varuhuset GUM. Han skriver filmmanus och spelar själv huvudrollen i Ej född för pengar, efter Jack London.
1920 får Oleg jobb inom säkerhetstjänsten, som under denna tid sågs i ett positivt skimmer, Tjeckan som "revolutionens frontsoldater" innan "den stora terrorn" kom på - 30-talet.
1921 börjar tumskruvarna dras åt och Pravda skriver "nog av Majakovskij". Han får publiceringsproblem och trycker sin poesi utomlands. Han reser till Berlin, Paris och New York och skriver i Izvestija. Han har det gott ställt och goda kontakter, bl a via Oleg, för att få nödvändiga dokument. Majakovskij tjänade under de här åren cirka 12 000 rubel/år. En industriarbetare hade 900 rubel.Tala om privilegier. I USA har Volodja en kärleksaffär med Elly Jones, som flytt Ryssland efter revolutionen. De fick en dotter Helen Patricia 1926.
I slutet av 1925 tar poeten Sergej Jesenin livet av sig i Leningrad. Och Majakovskij skriver en dikt till hans minne som får stor publicitet. Volodjas huvudsakliga syssla var att åka runt i Sovjet och göra uppläsningar.
Pjäsen Vägglusen går 1928 upp med musik av Sjostakovitj och i Meyerholts regi.
Den blev en framgång och var en kritik av den mekaniska kärlekssynen i Sovjet.
Samma år träffar Volodja konstnären Jurij Annenkov i Monte Carlo och på frågan om inte Jurij ska återvända till Moskva svarar han att tänkte fortsätta vara konstnär. Majakovskij säger: "Men jag åker tillbaka... eftersom jag redan slutat vara poet".
I Bastubadet häcklas byråkratin och privilegier för partifolket. Bara de som visat offervilja och inte skott sig själva accepteras hos Majakovskij. Pjäsen möts med total tystnad.
Volodjas tid blir alltmer utmätt.
Den fjortonde april 1930 skjuter sig Majakovskij i bröstet på sitt rum i Moskva. Han skrev: "Anklaga ingen för min död, och var snälla och skvallra inte. Den döde tycker väldigt illa om skvaller..."
Bengt Jangfeldts bok om Majakovskij är en pärla för den som vill lära känna miljön och människorna runt Volodja och den turbulenta och experimentella tid i början av förra seklet. Däremot ger boken få insikter om Majakovskij som poet. Och de översättningar - ofta av Jangfeldt själv - sjunger det dåligt om.
Författaren verkar också tro att han har monopol på sanningen om Majakovskij.
På flera ställen finns hack i förklaringarna.