Gästkrönika: Planeringen gör resan värd
Jag och min vän konstnären brukar ha ganska många projekt på gång. Oftast har de formen att jag ska skriva något och han ska måla något.
Idéer bygger världen. Inte bara de som blir genomförda. Och sällan syns väl idéerna så geniala som i vissa planeringsstadier... Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix.
Foto: Fotograf saknas!
Och då har vi ändå känt varandra ett par år. Från dag ett har vi pratat om våra projekt.
Det första tror jag var en idé om en bok om Norrköping. Där fick vi in en rätt bra start och var både ute och tog en bild på en spårvagn samt besökte biblioteket. Det kom väl av sig när vi kom fram till att vi inte vet ett dugg om stan.
Men inte lät vi oss nedslås av det.
Det kom snabbt nya idéer, om utställningar, installationer, gerillaaffischering på stan och ja, vi fick till och med för oss att starta en serietidning (tror dessutom den skulle handla om oss själva).
Hade vi genomfört varje idé vi haft skulle vi förmodligen inte ens varit i närheten av mångmiljonärer, men vi skulle i all fall gjort något med våra liv.
Tyvärr kommer de alla av sig. De börjar bra med storslagna idéer och lever vidare ett par veckor. Sedan pratar vi allt mer sällan om det. Ingen av oss glömmer det nog inte. Men vi vill väl varken påminna den andre eller för den delen oss själva, om att vi faktiskt inte gjort ett jäkla dugg. Inte den här gången heller. Det blir som något obehagligt man inte vill prata om.
Men, allt är inte helt och hållet förgjort för planeringsfasen är riktigt trevlig.
Vi brukar träffas på ett fik (jaja, en krog då) med block och penna. Vi pratar, planerar och skriver ner idéer. Ju längre kvällen går desto mer förhoppningsfulla blir vi. Det här kan ju bli riktigt, riktigt bra, säger vi, sedan går vi därifrån med en ljusnande framtid.
Det gör att man ser fram emot nästa planeringmöte.
Till fästmön säger jag inte längre att jag ska ut och ta ett glas med konstnären utan det är:
- Jag och konstnären har lite grejer att diskutera.
- Jaja, säger hon. Men du har väl ätit innan för du kan bli så yr av de där planeringsmötena?
Fast nu har vi faktiskt något på gång. Jag känner det i luften. Idéen har hållit i snart en månad och jag känner starkt för den. Det absolut bästa med den är dessutom att jag inte behöver göra något. Allt mitt arbete är klart. Konstnären ska göra saker till saker som jag redan skrivit.
Det är en härlig känsla som gör att jag börjar bete mig som en arbetsledare.
- Hur går det, brukar jag ringa och fråga.
- Ahh, sådär, kanske konstnären säger.
- Vaddå sådär? Det är väl bara att jobba!
- Enkelt för dig att säga. Du behöver ju inte göra något.
- Det är för jag har gjort mitt redan.
- Mmm. För tre år sedan.
- Det gäller att bli klar i tid.
Vi får se hur det går. Det är så svårt att få tag i bra folk nuförtiden.
Om några dagar ska vi ha planeringsmöte igen. Det är inte helt omöjligt att vi kommer på något helt annat att sysselsätta oss med. Det har ju hänt förr.
Fast det är väl inte hela världen. För att parafrasera ett gammalt citat som folk som sällan vinner kör med "Det viktiga är inte att vinna, utan att planera".
Så jobbar vi med nyheter