Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Fru Lenngren får ge svar direkt

LARS ELLESTRÖM
En ironisk historia.
Från Lenngren till Lugn
Norstedts

Illustration till Lenngren-dikten Till min kära dotter om jag hade någon. Akvarell av Fritz von Dardel.

Illustration till Lenngren-dikten Till min kära dotter om jag hade någon. Akvarell av Fritz von Dardel.

Foto:

Kultur och Nöje2005-02-02 06:00
Philip K Nelson
Titeln till boken ?En ironisk historia? är missvisande. Författaren påstår att ironi ?gör det obegripliga begripligt?. Verkligen? Jag trodde att ordet ?klargörande? bättre beskrev processen. I SAOB står det: att ironisera över något är att ?håna under skenbart beröm? men docent Elleström har säkert utgått från den grekiska roten eironeia, ?fördöljande av vad man verkligen tänker?. Han kanske själv har ett roligt tankesätt men i så fall lyckas han dölja det lite för väl, boken igenom.
Hur som helst, som engelskfödd har jag alltid uppfattat ironi som någonting som var underförstått roligt. Anna Maria Lenngren var en ironins mästare. Vi fann varandra direkt vid min ankomst till Sverige, 1954, 200 år efter hennes födelse. Jag försökte till och med översätta många av hennes ironiska dikter till engelska. Men hennes mest kända dikt, ?Några ord till min kära Dotter, i fall jag hade någon?, förblev oöversatt, av den enkla anledning att jag inte kunde tyda om den var ironisk eller inte. Jag kämpade länge med problemet, men i likhet med många verkliga experter på området, förblev förekomsten av ironi osäker.
Lars Elleström har bestämt sig. Dikten från en fiktiv mor till en lika fiktiv, ofödd dotter är i hans tycke, ironiskt. Han upptar hela 35 sidor bara med sin bevisföring. Anna Marias fjärilslätta rader trampas ner under hans blytyngda prosa. Det som säkert är bra läsning för likasinnade akademiker är hårt arbete för en vanlig litteraturälskare. Ord som ?hermeneutiken? (tolkningsvetenskap) och ?hyperdidaktiska? (frågar inte) dyker upp. Till och med transvestism nämns i samband med hennes ?stubb? (underkjol)! En del argument repeteras, vilket är tröttsamt. En del väcker löje; ?att mannen ... går åt det håll som snoppen pekar?, är knappast en nyhet men är direkt opassande i samband med den blyga Anna Maria.
På tal om nyhet, här kommer en pärla: ?Kvinnor och män är helt enkelt i grunden olika?. Exakt hur han illustrerar den tesen vore intressant att se. När man läser vidare, hur ?konstruktivismen ... går hand i hand med filosofiska strömningar? tappar man lusten att fortsätta. Mitt intellekt räcker inte att gå hand i hand med en strömning. Sorry.
Jag undrade vad Anna Maria Lenngren skulle ha sagt om denna bok. Då fann jag att hon redan har recenserat den. I hennes dikt ?Den Lärde? påpekar hon hur den lärde magistern känner allt om grekernas skor men ändå spänner sina egna bak och fram. Han söker efter visdom. Och söker. Och söker. Han känner alla lärdomsljus men kan inte skilja en ankar från ett krus. Slutklämmen är talande.

<I>?Vad vinst för din magistergrad?
Du blott är lärd, men jag är glad?</I>
Den lärde 1796

Tack kära Anna Maria! Dina ironiska och spirituella texter komma att överleva alla bedövande och kvävande försök till analys.
Anna Maria! I love you!



Anm. Boken tar i övrigt upp ?det ironiska? hos författare som bl.a. pseudonymen Euphrosyne, Tekla Knös, Södergran, Nordenflycht, Elsa Grave, Sonja Åkesson och Kristina Lugn.
red.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje