Från poesi till deckare
När Åke Smedberg gav sig på deckargenren förlorade han konstnärligt kapital hos kritikerna men vann tillräckligt med läsare för att kunna leva på skrivandet. Schabloner är inget han räds.- Det handlar om respekt för en genre och dess läsare. Jag vill skriva deckare som folk kan läsa.
På frågan varför han började skriva poesi svarar Åke Smedberg lakoniskt "Det är sånt som händer". Men ett budskap har han ändå insprängt i sitt författarskap: "Människan än så mycket större än vi tror". Foto: Pontus Lundahl/Pressens Bild
Foto:
Av någon märklig anledning tycks det som att Åke Smedberg alltid stått precis ett steg utanför rampljuset, trots lovord och pris. Hans självbiografiska "Hässja" nominerades exempelvis till Augustpriset i skönlitteratur år 2000.
Har haft många jobb
I år kan han räkna till 25 år som poet, novellist och romanförfattare. Inte på heltid dock. Innan deckarsviten köpte honom obegränsad skrivtid hann Åke Smedberg prova en hel del yrken, så många att han nästan tror att han ljuger när han räknar upp dem.
- Jag var brevbärare, jobbade i industrin, på bostadsförmedling, som städare, pluggade lite, skrev för en oberoende socialistisk tidskrift. I Uppsala jobbade jag på sjukhus, med kroppsvård och psykvård.
I vården blev han kvar i nästan 20 år. Ändå var det journalist han tänkt sig att bli, grabben från Selånger utanför Sundsvall.
Det brukar stå i intervjuer att du är stolt över din arbetarklassbakgrund, stämmer det?
- Farsan var småbrukare och snickare men morsan kom faktiskt från en journalistsläkt. Men att trycka på det här med arbetarbakgrund är inget jag vill, det är en mediebild. Sverige har sina stora proletärförfattare, det går inte att fortsätta med den grejen i flera generationer. I dag har alla åtminstone studentexamen.
Enstörig journalist utan ben
Idén att skriva en kriminalroman skedde mitt uppe i arbetet av en pjäs för Upsala stadsteater.
- Det blev så tråkigt, kändes bara som manér. Så plötsligt fick jag en bild i huvudet: en man som kom vandrade över ett kalhygge med en plastsäck i handen och det vet man ju att det måste vara nåt, och så drog det i väg, minns författaren som själv gärna läser spänningsromaner.
John Nielsen, den återkommande huvudpersonen i Åke Smedbergs deckarsvit, drabbas i "Blod av mitt blod" personligen, när bäste vännen omkommer under oklara förhållanden. Samtidigt hittas en ung man naken och med krossad skalle på en soptipp; spåren spretar i takt med att spänningen stiger.
John Nielsen är, enligt gängse formel, en enstörig och ordkarg utredare med gott hjärta. Men inte polis, utan en sliten journalist med amputerat ben och en bakgrund som ungdomsbrottsling.
- John Nielsen är kanske inte så originell, utan en figur som återkommer i litteraturen. Vissa kritiker gnäller på att det är schablonmässigt. Men skulle man vara rädd för schabloner skulle man inte skriva ett ord, för allt har ju gjorts förut. Man får ta de där grejerna och försöka lägga nåt i det.
Hårda krav
Visst blev en del kritiker besvikna över att Åke Smedberg inte revolutionerade deckargenren med mer originella grepp. De anser sig få vara extra hårda eftersom han utmärkt sig med en säregen och suggestiv prosa tidigare.
- Jag tycker det är snålt. Men jag visste att jag stack fram hakan, att deckare tyvärr inte alltid betraktas som seriösa, säger Åke Smedberg och tillstår att det är klart att han någonstans, utöver förnyelselustan, också tänkte på den ekonomiska aspekten.
Och visst skulle han kunna skriva mer experimentellt, men varför?
- När modernismen sprängde romankonsten blev de stora berättande romanerna sällsynta men deckarna har alltid fortsatt det här med att ha en intrig, en upplösning och så vidare. Det finns en trygghet i att veta vad man får.
Namn: Åke Smedberg
Född: I Selånger utanför Sundsvall 1948.
Familj: Frun Ann-Kristin, skolkurator, Petter, 27, museiman och Klara, 24, konststuderande.
Bor: I Uppsalaförorten Gottsunda, känt som en problemförort. ?Jag flyttar aldrig, här känner jag mig hemma, det är skönt att leva i ett mångkulturellt samhälle?.
Tidigare böcker: Debuterade med diktsamlingen ?Inpå benen? 1976. Bland övriga titlar finns ?Stenvind?, ?Mongoliets hästar? och ?Legender från Häståsen?.
Prisad: Romanen ?Hässja? nominerades till Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2000. Har fått Aftonbladets litteraturpris, Sven Delblanc-priset, Ivar Lo-pris och Lars Ahlin-priset.
Favoritförfattare: John le Carré och Mare Kandre.
Född: I Selånger utanför Sundsvall 1948.
Familj: Frun Ann-Kristin, skolkurator, Petter, 27, museiman och Klara, 24, konststuderande.
Bor: I Uppsalaförorten Gottsunda, känt som en problemförort. ?Jag flyttar aldrig, här känner jag mig hemma, det är skönt att leva i ett mångkulturellt samhälle?.
Tidigare böcker: Debuterade med diktsamlingen ?Inpå benen? 1976. Bland övriga titlar finns ?Stenvind?, ?Mongoliets hästar? och ?Legender från Häståsen?.
Prisad: Romanen ?Hässja? nominerades till Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2000. Har fått Aftonbladets litteraturpris, Sven Delblanc-priset, Ivar Lo-pris och Lars Ahlin-priset.
Favoritförfattare: John le Carré och Mare Kandre.
Så jobbar vi med nyheter