Loreen vann alltså eurovision. Det innebär om man ska vara krass (förutom att SVT-utbudet blir än mer olidligt nästa år) att vi inte kommer undan den där Euphoria-låten än på ett bra tag.
Hade hon floppat hade den sakta men säkert kunnat fasas ut ur skvalradion och våra medvetanden. Nu kommer Loreen istället att fortsätta spelas i tid och otid och bli en sådan där riktig sommarplåga. Det är ingen tvekan om det.
Men hon kommer få konkurrens.
För det stundar ju ett EM i fotboll. Stora fotbollsturneringar för alltid med sig en uppsjö av specialskrivna låtar, så väl officiella som inofficiella, som dominerar musikflödet hela sommaren.
På gott och på ont.
De där fotbollslåtarna börjar ofta leva sitt eget liv.
Hur många kan till exempel tänka nostalgiskt på bronset från USA-VM 1994 utan att någonstans i bakhuvudet höra GES (Glenmark/Eriksson/Strömstedt) tralla muntert om att gräva guld i USA?
Vem har inte mött lite för många sommarnätter till Campione 2000, den officiella EM-låten från 2000 som fick E-Type tillbaka på kartan efter halvtaffliga albumet "Last Man Standing" och som faktiskt fortfarande används i många sammanhang?
Vem har inte skämts lite för sig själv i samma stund som munnen ofrivilligt trallar med i Markoolios smittande In med bollen, Sveriges EM-låt från 2004?
Det hör till de somrar då lädret ska sparkas och drömmar ska krossas.
Årets officiella svenska låt görs som bekant av Neverstore.
Jag fick frågan när den presenterades, "du som är musikrecensent, vad tycker du om EM-låten?". Det finns ett enkelt svar på den frågan. Det är en enda lång parad av upprepade klyschor (en parad som påbörjas redan med titeln Vi mot världen och körerna i introt) som har allt en sommarplåga behöver.
Med andra ord, den kommer bli en klockren hit vare sig man gillar den eller inte.
För det är ju så det funkar. Fotbollslåtarna blir hits som per automatik.
Men ofta är det så att de inofficiella bitarna, fullt logiskt, är vassare och mer minnesvärda än de officiella dito. Min absoluta favorit är till exempel Timo Räisänens fullkomligt briljanta Bollen måste dö som kom ut i samband med VM 2006.
Ibland toppar rent av de inofficiella varianterna de officiella i popularitet. Vilken minns ni till exempel mest från VM-sommaren 2000, Tyskarna från Lunds Global Fussball OK eller Magnus Ugglas Vi ska till VM?
Jag tycker faktiskt det är rätt kul med de där sommarfotbollslåtarna.
Förutom då Seven Nation Army av White Stripes. Låten som inte ens var en idrottslåt från början, men som adopterats av idrottspubliken och blivit så synonym med sportevenemang och stora folksamlingar att den tvångsmässigt sjungs på så gott som på varenda läktare runt om i Europa.
Neverstore eller vilket annat gäng som helst får gärna envåldshärska i radioskvalet så länge jag slipper höra ytterligare en fotbollspublik brista ut i den där så oerhört uttjatade melodin.
Jag står helt enkelt inte ut mer.
Men där räknar jag inte med att bli bönhörd. Att publiken kniper igen när någon stämmer upp i plågan är ungefär lika troligt som att vi slipper Euphoria på radion i sommar.
Oddsen är obefintliga.