Flyende apa
Resan till urskogens ändePETRA SZABO, text och bildOpal
Den lilla apan är en mobbare. Han älskar att förstöra och att få de andra djuren att hata varandra. Det ger honom glädje, men riktigt nöjd är han ändå inte. Till urskogens ände vill han ta sig för att hitta skaparen. Där i ett träd hittade han en tidsmaskin med en spak som hade tre lägen; bakåt, stop och framåt. Vad kul nu kunde han genom att föra spaken bakåt än en gång få titta på sina spektakel. Men vad nu! Där var hans mamma, hon som dött för länge sedan, med honom själv i famnen. Han blev så ledsen och började gråta så häftigt så han föll ner från trädet. Den som fångar upp honom är skaparen. De för ett långt samtal och han får visdomsord på vägen för den lilla apan vill inget hellre än att ställa allt till rätta.
Apan blir en bättre apa, kan man säga.
Idén är bra, om mobbing, det onda och det goda, men texten håller inte riktigt. Den känns lite väl ytlig. Det hade varit bra om en möjlig förklaring hade getts på varför den lilla apan var så elak. Han hade ju fått kärlek och värme av sin mamma. Vad hade hänt? Man hade gärna velat lära känna apan bättre. Som det nu är finns det en distans till figurerna. Szabos bilder är däremot värda att titta på. Böljande bilder i akvarell och olja med sagostämning i. De har också något religiöst, bibliskt över sig.
Så jobbar vi med nyheter