DEN ODÖDLIGA HENRIETTA LACKS
Rebecca Skloot
Leopard förlag
Rebecca Skloots debut i bokform kommer nu i svensk utgåva, översatt av Göran Grip. Boken har rönt stora framgångar i USA. Skloot är vetenskaplig journalist och undervisar också i ämnet.
Att cell- och molekylärforskningen tog fart just på 50-talet beror på en enda kvinnas olyckliga livsöde. Henrietta Lacks liv och död har gått de flesta människor obemärkt förbi, medan de medicinska framgångarna som följde hennes död är allmänt kända och prisbelönta över hela världen. Hennes celler, HeLa, har resulterat i både nobelpris och poliovaccin.
Forskarna hade länge haft stora svårigheter att hålla cellodlingar vid liv, men HeLa-cellerna förändrade allt. Cellerna massproducerades i cellfabriker. De spreds utan urskiljning för att lösa gåtor som gäckat vetenskapen. Spridningen var lavinartad, därför skedde mycket som var etiskt förkastligt, i retrospektiv. Redan 1910 fanns det regler för djurförsök, men för forskning på människor fanns ingen lag. Efter att nazisternas brott mot människor blev kända, skapades en konvention som reglerade försök på människor. Nürnbergkonventionen var en rekommendation som de flesta forskare struntade i. Forskarna började injicera HeLa-celler på människor, och patienterna fick aldrig veta att det var cancerceller. Det var svarta, interner och fattiga människor som ovetande agerade försöksdjur.
Rebecca Skloots bok är ett bra exempel på hur man kronologiskt kan blanda fakta och biografi, och göra vetenskap begripligt för gemene man. Men den ställer också filosofiska frågor om liv och död.
Forskarna framställs som människor, som i sin entusiasm, vacklar etiskt och saknar regler. Deras misstag har lett till en vetenskaplig tradition, där etik är ett självklart inslag. Författaren ger oss kunskap om cellbiologi, forskningsetik och cancerforskning. Parallellt är boken en biografi om en kvinnas lidande. Henrietta fortsatte sitt liv, trots fruktansvärda smärtor och dolde sin oro för sin familj, precis som läkarna undvek att tala om hennes förestående död. Hon fick aldrig en chans att ordna livet för sina barn eller ta farväl.
Skloots presenterar en kvinnas, vars liv och död, är ett smärtsamt och rörande eko hennes efterlevande aldrig tillåts glömma. Hennes celler lever vidare, för evigt sammansmälta med cancern, som på ett mycket smärtsamt sätt tog hennes liv och gjorde hennes barn moderlösa. Den finstämda, ödmjuka researchen som gjorts bland Henriettas efterlevande, gör att historien aldrig framstår som en cynisk exponering. Den är skriven med äkta respekt, för en kvinna som aldrig fick uppleva framgångar inom cancerforskningen, eller fick ett öre av de priser hennes celler gett upphov till.
Malin Ringdahl
