film
Filmrecension: VenusPremiär: 10 augusti 2007Med: Peter O?Toole, Vanessa Redgrave, Jodie Whittaker med fleraRegi: Roger MichellSpeltid: 1 timCensur: 11 år
Gammal man förälskar sig i ung kvinna. Spännande tema? Det tycker i alla fall "Notting Hill"-regissören Roger Michell, som nu gett sitt bidrag till genren.
Maurice är en skådespelare som kommit till åren och gör allt för att de sista stunderna i livet inte ska gå honom förbi. När han träffar Jessie, en ung släkting till hans bäste vän, tänds livsgnistan ordentligt. Han blir kär i henne förstås, som vore det helt naturligt att en 80-åring förälskar sig i någon som är ungefär 60 år yngre. Trots Jessies motvilja i början utvecklar de successivt en ömsesidig vänskap. Vid ett tillfälle berättar Maurice för Jessie att han tänkt på henne medan han låg på sjukhus, han tänkte på hennes ben, rumpa, ögon och könsorgan.
De riktigt obehagliga elementen i Maurice personlighet förklaras med att han varit en kvinnokarl hela sitt liv. Hans "kärlek" till Jessie, som han ger namnet Venus, framställs som något vackert, trots att det handlar om rent utnyttjande. Jessie är en osäker lantlolla, utan vänner i London, som tyr sig till Maurice eftersom han är den enda som är vänlig mot henne - vilket han är av den enkla anledningen att han vill åt hennes kropp.
Maurice ansträngningar att få se lite naken hud gestaltas mästerligt av Peter O?Toole, och övriga skådespelare håller också hög kvalitet. Men det förtar inte den unkna bismak som historien lämnar efter sig.
Att människor har snuskiga tankar är inget att förfasa sig över, men det räcker inte med att, som Maurice, recitera Shakespeare för att dessa tankar ska framstå som djupa. Att en ung kvinnas kropp får en gammal gubbe att bli ovän med sin bästa vän är inte något bevis på kärlek - det är ren och skär tragik.
Så jobbar vi med nyheter