”American Hustle” är filmen som har flest Oscar-nomineringar i år. Frågan är om det är den bästa film som gjorts i år eller om den ens förtjänar så mycket hyllning. Svaret är nej. Det är en otroligt underhållande film med fart och fläkt, fylld av svulstiga karaktärer. David O. Russell ska ha sagt att han bryr sig mest om karaktärer, inte handling. ”American Hustle” är filmatiseringen av den principen.
Irving är en sjaskigt klädd man med en avancerad överkammad frisyr och en ordentlig kulmage (Bale har gått upp alla kilon). På en fest träffar han före detta strippan Sydney och båda faller pladask för varandra. Han integrerar henne in i sitt liv tills hon är hans högst jämlike partner i svindleri. Vid sidan om har Irving sin unga, manipulativa fru Rosalyn och hennes son som han adopterat. Idyllen knäcks när FBI-agenten Richie DiMaso haffar Irving och Sydney. De får ett erbjudande att samarbeta för att köpa sin frihet. DiMaso är nämligen ute efter större fiskar.
Härifrån exploderar filmen åt alla möjliga håll. Karaktärerna är verkligen livfulla och mångbottnade. Under Jennifer Lawrence komiska dialekt, fäbless för destruktion och vurm för självhjälp ligger en orolig ung kvinna som törstar efter trygghet. Irving spelas av Christian Bale till perfektion. Bedragaren är också väldigt mån om sin fru och son. Han utvecklar en kärleksfull vänrelation till en borgmästare han måste sätta dit. Trots den löjliga utstyrseln är det fullt förståeligt varför människor gillar honom.
Ett genomgående tema är yta kontra djup. Flera gånger yttrar karaktärerna att människor tror det de vill tro på. Många av figurerna är involverade i byggande av egna superegon och ärelystnadens skimmer har hypnotiserat dem. Därför är det också ironiskt hur hårt Russell har satsat på ytan för att missa djupet. Allting är snyggt, pråligt, extravagant och motbjudande flashigt. Svenske Linus Sandgrens fotografi är levande och närgånget, men regin tillåter inte kameran att stanna och fånga mer.
Filmens andra stora problem är kvinnosynen. Nästan alla män flanerar med ytterst larviga utstyrslar och får se ut lite hur som helst. Kvinnorna däremot är fixade till perfektion och bokstavligt blottade. Det enda Amy Adams har på sig är djupa v-ringar. Hade en kvinna sett ut som Christian Bales Irving hade hon aldrig fått vara en huvudroll. Och om hon hade det hade hon förlöjligats och tvingats äta i varenda scen.