När sommaren närmar sig öppnar Konstmuseet dörren till naturen. Utställningen Nära naturen är en konsthistorisk vandring genom landskapsmåleri från romantiken till vår tid. Den går över ideallanskap, realistiska, surrealistiska och abstrakta landskap.
Vandringen tar sitt avstamp i 1800-talsmåleriet, där finns bland annat Gustaf Wilhelms Palms Motiv från Frascati som ger ett eko av äldre landskapsmåleri med idealiserade landskap som är arkitektoniskt uppbyggda.
Dessa landskap med sina förskönade världar uppdelade i förgrund, mellangrund och bakgrund syns i konsten från 1600-talet. Tidigare än så var landskapen mest en kuliss med arkaiska miljöer som fungerade som bakgrund till historiska, mytologiska eller bibliska händelser.
I slutet av 1700-talet och på 1800-talet får djuren och människorna träda tillbaka och underordna sig landskapet. Konstnären söker en stämning eller en känsla som manas fram genom ljus, färg och atomsfäriska effekter.
- Landskapet hade väldigt låg status. De gällde att fylla på med figurer för att skapa ett historiskt måleri som stod högst i kurs inom den franska akademin, berättar Konstmuseets intendent Kerstin Holmer och tillägger att landskapsmåleriet började utvecklas först med Barbizonskolan i Paris - som var föregångare till impressionisterna - och det efterföljande friluftsmåleriet.
- När friluftsmåleriet kom blev penselarbetet mer spontant. Det gav mer liv till måleriet.
Utmärkande för friluftsmåleriet är det enkla motivet. Den lilla sjöboden och rosenbusken i blom som vi ser i Lotten Rönqvist och Fanny Klingboms målningar.
En av de kända friluftsmålarna som lämnade ateljén och gav sig ut i naturen med staffli och målarskrin var den östgötske konstnären Johan Krouthén. Bland annat visas hans Halmstacken, ett motiv från Skagen 1883.
- Krouthén måste ha sett de ledande impressionisterna som Monet och hans målningar av halmstackar, funderar Kerstin Holmer.
Andra konstnärer från länet som lyfts fram är Carl Spånberg, Marcus Larsson, Oscar Törnå och Ulrik Samuelsson.
De rent impressionistiska verken i utställningen är få - och Kerstin Holmer medger att hon gärna sett ett verk som Karl Nordströms Skogsgläntan i utställningen, där trädens skissartade lövmassor utgörs av färgklickar i ett mjukt färgackord. Helt skilda från de knastertorra och sakliga lövverken i Gustaf Wilhelm Palms målning.
Istället visas Karl Nordströms vinterbild Från Hoga trädgård i Tjörn med en realism så slående att grenarna nästan river i ögonen. Horisonten är hög, ett typiskt friluftsmålargrepp som ökar på känslan av att förflyttas in i bilden.
Carl Fredrik Hill tar oss till en gråstämningsdag Ovädersdag som i milda färgsymfonier skildrar ett lyriskt stämningslandskap.
Landskapsvandringen tar oss också till modern konst och ismer som surrealismen. Erik Olsson tillhörde Halmstadgruppen och Ödessymfonin som museet fick för ett par år sedan bjuder på en mystisk och drömsk värld.
Från gruppen 1947-års män har Lennart Rohdes triptyk Årstiderna har tagits med som en abstrakt bild av naturen, där betraktaren får känna ljuset och naturens färger på ett mer intuitivt sätt.
Vera Nilssons öländska landskap har inget av ideallandskapens insmickrande, tillrättalagda och förskönande naturmåleri. Istället ger hon i sin oljemålning en rå bild av naturen på den karga och vindpinade ön.
Efter ett kliv fram i konsthistorien hamnar vi vid Ulrik Samuelssons Blick stilla som ger en minnesbild av en Kolmårdssjö, den tid på dygnet då landskapet stillnar, detaljerna försvinner och nattens mörker och tystnad tar vid.
Och Kerstin Holmer har så rätt - han fångar stämningen perfekt. Och visst är han en lika stor romantiker som Fahlcrantz. Den typen av kopplingar och understrykningar blir en del av poängen när museet använder sina samlingar för att skapa något nytt. Nåväl, ganska nytt.
Sara Segraeus