Många känner kanske till repliken ?Its just a fleshwound?. Den är en spinoff på MonthyPythons karaktär, Svarta Riddaren som skriker ?only a fleshwound!? när han fått en arm avhuggen. Men samtidigt har repliken används i ånga amerikanska filmer genom åren. Hjälten har blivit svårt skadad och hävdar på övermodigt manér, att det inte är något
att pjoska över.
Varje gång jag gjort mig illa (oftast i köket när jag världsvant ska hacka grönsaker fast jag egentligen skulle behöva göra det med en slö matkniv) så tänker jag: ?Its just a fleshwound.?
När jag sedan ska badda sprit på skadan, tänker jag: ?this might sting a little?.
Den klichérepliken uttalas av en kvinnlig karaktär, som ska ta hand om den modige starka mannen, som motvilligt sätter sig ner. Anledningen till hans motvilja, är att visa att han varken har ont eller tycker att han behöver daltas med omvårdnad.
Jag har en annan teori. Trots att vår hjälte har blivit skjuten, lemlästad, skuren, huggen och hackad, slagits mot orcher, rymdvarelser eller jättespindlar och förmodligen brutit en arm utan att släppa ifrån sig det minsta lilla pip? Så är han LIVRÄDD för sveda? Eller är han rädd för att visa sig i kalsonger? Jag misstänker att det förra är orsaken.
Han grimaserar svårt och svettas, varje gång bomullsrondellen duttas mot hans sår. Ljudet han låter slippa ut, är ett slags visslande svischande ljud, eller ett stön.
Den här scenen är vital för handlingen i filmen. Det beror på att kvinnan och mannen har någon slags fnurra på tråden. Kanske har de tvingats arbeta med varandra eller blivit osams vid första ögonkastet. Kanske hatar varandra på grund av någon slags obegriplig familjefejd. Oftast tror jag att det handlar om en förgörande åtrå, som till varje pris, måste kontrolleras. Vid omvårdnadsscenen tvingas de nära varandra, in på bara huden. Hjälten får visa sina nakna muskler och kvinnan får visa sina omvårdande mjuka egenskaper. Denna intimitet blir så fruktansvärt överväldigande, att det kan sluta med sex på operationsbordet, trots skador och avsky. Åtminstone ett hångel.
Och då förstår man att hjälten måste vara väldigt törstande efter ömhet. Han genomgår en kavalkad av smärta för att få närhet. Slutligen måste han möta sin största rädsla, bomullsrondellen, för att äntligen få till det. Den tyste, store och starke mannen kan också bli rädd. Det behövs en omvårdande kvinna för att väcka hans slumrande, veka hjärta. Den skrönan är lika gammal som Omberg.
Spana efter den i en film nära dig!
