Jag har alltid retat mig på människor som rynkar på näsan åt musikalisk "fulkultur", d v s rock, pop och liknande. Åsikten att vissa genrer och viss instrumentering per definition är "finare" och värda mer uppmärksamhet är helt enkelt fördomsfull och fånig och vittnar mest om en egen önskan att skapa distans mellan sig och populasen.
Men - nyckelordet här är genre. Stor konst kan skapas i alla genrer, men det är inte samma sak som att allt är konst. Tvärtom, den stora majoriteten musik som kommer fram inom populärmusiken är strömlinjeformad smörja alternativt pubertala protestförsök där musikalitet och konstnärlig ambition tidigt blivit bortvalt till förmån för utseende, klädsel och attityd.
Ett bra och aktuellt exempel på skräp är melodifestivalen. En skämttävling som år efter år levererar opersonligt nonsens till en avdomnad tv-publik. Men var är kritiken? Får man inte kritisera skiten? Är symbiosen med massmedia numera så total att skribenter inte vågar riskera läsarnas vrede? Eller är det så att man är rädd att verka föraktfull mot alla de som tittar?
Varje år går det åt pipan i stora finalen och varje år får den evige schlagergeneralen Christer Björkman hitta på nya idéer, nya röstningsmetoder, nya juryer och mer eller mindre roande pausinslag samt försöka få in ny sorts musik som i regel floppar. Läste förresten att han retar sig på att många fortfarande kallar den schlagerfestivalen: nej, melodifestival ska det tydligen vara! Nå, jag ska ge några tips till de ansvariga.
För det första: I vilket annat sammanhang skulle människor som misslyckas år efter år få fortsätta att dra verksamheten i smutsen? Vad är det här med G:son, Ljunggren, Kempe och deras gelikar som återkommer år efter år. Dessa handelsresande i medioker middle-of-the-road som inte ens är framgångsrik i sin egen urvattnade genre. Bort med dessa figurer, pronto!
För det andra: Det här med telefonröstning är ju en sympatisk idé, tittaren får vara delaktig och man kan knäppa experterna på näsan vilket man också gör; varje år går något folkligt kalkonbidrag till final helt otippat. Men man har liksom bara gått halva vägen med konceptet. Är det något jag verkligen önskar framför tv:n en lördagskväll i februari-mars så är det ett negativt telefonnummer, typ 112 för musikpolisen. Om man tycker att ett bidrag är så dåligt att man helt enkelt inte kan tänka sig att behöva se eller höra det någonsin igen så ringer man helt enkelt detta nummer så får låten i fråga en minusröst.
Detta skulle innebära att de clownbidrag som drar till sig flest proteströster skulle förpassas i skuggan av ansvarstagande musikpoliser som jag själv. Alltså skulle lägstanivån höjas kraftigt i detta spektakel. Skulle man sedan öppna upp låtlängderna, tillåta instrumental musik, slopa singback och prova en vågad nymodighet som att fråga människor som är bra på att komponera på riktigt om bidrag så kanske det kan bli nåt, det här med schlaaagerfestivalen.
Eller så kan man byta tv-kanal.