En parodi på europeisk smalfilm
En man och en kvinna går en tyst promenad i ett regndisigt jordbrukslandskap. Kläders frasande, vid horisonten ett kyrktorn. Plötsligt visar hon muttan, tystnad, han lägger sig på henne och kommer efter nitton sekunder, tystnad, sedan närbild på mannen som andas ljudligt genom näsan, klipp till ett pilträd. Tystnad.
Själv blir jag svårt provocerad.
Tomhet är inte detsamma som djup. Lantbrukaren Demester kallas in till ett krig som han inte ens vet var det utspelas. I 35 minuter går han runt och visar sin depression genom att vara tyst.
Sedan börjar kriget, fransmännens uppdrag är att gå in i en fiendeby, bli beskjutna, våldta och döda några civila och sedan somna i en bergskreva. Jag vet inte vilket krig det ska vara, men Frankrike lär förlora.
Kriget varar i 45 minuter. Sedan återvänder Demester. Kriget har förändrat honom. No shit! Regissören Bruno Dumont ("Mänsklighet", "Jesu liv") har inget annat att säga än att krig är helvete, men han säger det i en så högdragen, predikande ton att man kunde tro att han löst tedicéproblemet. Och han säger det dessutom på ett sjukt omständligt sätt. En "Deer hunter" utan dramatisk kurva.
Tiden går mycket långsamt i Flandern. Vad vi har här är alltså en sorts "Bonde söker fly" som klätt ut sig till det stora europeiska inre dramat. Det är alldeles för lätt att göra sådan här film och komma undan med det.
Film
Flandern
Harlekinen
Regi: Bruno Durmont
Med: Samuel Boidin, Adélaïde Leroux, Henri Cretel m fl.
Harlekinen
Regi: Bruno Durmont
Med: Samuel Boidin, Adélaïde Leroux, Henri Cretel m fl.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!