En ny film: Cruz på topp
Penélope Cruz gör en av sina bästa roller och Pedro Almodóvar visar mogen skicklighet i att berätta tydligt och gripande om både yttre dramatik och två väninnors inre utveckling när det förflutna hinner upp dem.
Penélope Cruz är i vart fall i hans regi klart till sin fördel som hårt prövad, familjekär arbetarhustru, nybliven änka, med okuvlig förmåga att genom hårt arbete, främst i krogbranschen, vända tragedier till det bättre. Hon spelar både mor, dotter och maka med ett eftertryck hon inte tidigare visat upp. Rollen växer till en skönmålad, osjälviskt vårdande och pådrivande jordemoder, full av livskraft, av den typ som förekom i italiensk film för länge sedan liksom i Moa Martinsons och Sven Delblancs romaner om arbetarklassen.
Det handlar om hur hon, tillsammans med sin cancersjuka, mor- och dotterlösa väninna, under tragikomiska former drabbas av följderna av svaga mäns förkastliga beteenden, nu och då. De driver andra kvinnor till dråp, uppbrott och mordbrand, för att hämnas svek och övergrepp och rädda sig själva till ett nytt liv. Bildligt talat är det förgången tragik som spökar för både dem och gamla moster. Allt börjar med återbesök i hembyn och som väntat blir det en krävande uppgift att försonas med gamla sår och oklarheter.
Oväntat i en Almodóvarfilm händer det nästan inget dramatiskt i bild, utom knivdråp och dåliga skämt om lik i kylskåp. Lika oväntat i en Almodóvarfilm är det att dramatiken oftast i stället sker i form av människors möten med det egna förflutna, och med närstående under upprivande former. Det handlar om starka känslor, familjeband och familjehemligheter, kränkningar, ensamhet och död, men med ett reflekterande lugn som Almodóvar sällan gett uttryck för. Så spexinslagen blir mest störande.
Därför är det skådespelarnas replikföring och fina mimik som ger god utdelning åt åskådaren och gör bilderna intressanta. De stora gesterna och höga tonfallen klarar de galant som vanligt.
Ny film:
ATT ÅTERVÄNDA
Filmstaden
Filmstaden
Så jobbar vi med nyheter